Annan kropp, annat liv

Det finns egentligen bara ett sammanhang där min självbild och min kroppsform flyter ihop. Det sammanhanget är grov mc-kriminalitet.

Jag är inte speciellt kriminell. Jag har varit, men då handlar det om min uppväxt. Nu för tiden håller jag mig till att köra för fort mellan Grisslehamn och Stockholm, ladda ned någon tv-serie som inte går att se här eller betala företagsskatten lite för sent. Mina bilstölder har tryggt hållit nollan under hela min tid på Åland.

 

Däremot har jag kört motorcykel i många år. Klädd i nyckelkedja, skinnväst, röd buff och spegelglasögon har jag turnerat Europa runt på en sänkt, rakead och trimmad Kawasaki 1500-kubikare sommar efter sommar.

Där passade kroppshyddan in perfekt. Folk förväntar sig att föraren till en customhoj är fet, har skägg och ogenomträngliga solglasögon. Det går hem. Jag uppfyller både mina och andras fördomar, alla är nöjda och ingen tutar när man kör om på insidan eller visar fingret åt någon som inte lämnar företräde.

 

Det är inte hojåkandet som är problemet. Det är allt annat.

Då får man improvisera. Skaffa sig later som går hand i hand med utseendet; dels för att passa in, dels för att uppfylla folks förväntningar. Jag har varit tjock och glad för att det fungerar så oerhört mycket bättre än att vara tjock och arg.

För ett år sedan började jag ta itu med det här. Kroppsformen alltså. Då vägde jag 138 kilo.

 

I dag väger jag 117. Först gick det långsamt. Gröt med lite mjölk istället för lagad middag. Nyttig lunch istället för buffé. Lite sånt.

Nu har jag tagit nästa steg. Träning tre gånger i veckan på Träningsverket, en strikt diet och disciplin på flera områden i livet. Disciplin på ett plan ger nämligen, har jag upptäckt, disciplin på andra plan.

Och det här går faktiskt bra. Kruxet är vad som händer med själva mig.

 

När man minskar i vikt förändras självbilden, har jag upptäckt. Jag ser annorlunda på saker och ting. Orkar mer förstås. Tar saker på allvar. Jag har drabbats av ansvarskänsla, moral och dådkraftighet.

Allt bra egenskaper, men det bottnar ingenstans. Jag vet inte var jag ska göra av de här nya gåvorna.

Så tänker jag att vi alla kanske skulle behöva en sådan ny självbild. Inte så att alla behöver banta bort ett helt livs övervikt, men det kanske går att hitta förändringar på andra plan?

 

För med bättre självinsikt, det är ju det det kokar ned till hur man än ser på saken, kommer kanske med omsorg om varandra, vänlighet och altruism?

Text: Frippe Granlund