Himla mycket vuxenskoj

Ammunitionen till min Walther MPL är slut. Jag kastar mig ut ur köket, tar till vänster ut på gräsmattan och fortsätter springa runt husknuten. Jag hör hur ett automatvapen spottar ur sig två salvor ljuddämpade niomillimeterskulor bakom ryggen. Jag stannar upp, smyger tillbaka och springer nästan in i fotograf Jacob Saurén. Utan att tveka skär jag halsen av honom med min stridskniv.

 

Nu, fort, fort, tillbaka runt husknuten, en sprint längs trädgårdsgången. Det gäller att hinna runt den gula skolbussen innan jag laddar om.

 

Jag hinner halvvägs. Ut framför bussen springer sportreportern Jonas Abrahamsson. Under en hel sekund står han bara där och tittar på mig. Jag kastar ifrån mig min kulsprutepistol och försöker få tag på mitt back up-vapen, en revolver. I samma ögonblick som jag fiskar upp den dundrar Jonas M4. Jag tar trettio kulor i magtrakten.

– Vad gör du ditt ärkenöt, vrålar jag i mikrofonen.

– Du kan ju inte bara stanna upp så där, jag trodde vi var på samma lag.

– Så kan det gå, skrockar Jonas glatt.

 

Nästa gång är det jag som träffar honom med en handgranat, medan Jacob skjuter mig i ryggen från sovrumsfönstret.

Hans Sottunga-dialekt ekar i hörlurarna när han skrockar över sin oväntade vinst.

Det är förstås på låtsas. Det handlar inte ens om paintball. Allt utspelas i nyligen släppta spelet Black Ops.

 

Jag är 38 år. Visste min mamma om hur mycket tid jag lägger på att ha ihjäl mina kollegor på kvällarna framför datorn skulle hon ryta åt mig att jag är för gammal för sådant och att jag borde raka mig och gå till jobbet.

Men det är bara för kul. Det var kul redan för femton år sedan, och det är lika kul nu. Trots att jag är tvåbarnsfar, trots att redaktör Abrahamsson har en knapp ettåring att ta hand om hemma och trots att fotograf Saurén är ... tja, som han är.

Det finns förstås en social dimension i spelandet också. Man behöver inte sitta i samma rum. Man behöver inte ens sitta i samma land. Ändå gör man något kul tillsammans som engagerar och dessutom ställer krav.

Som i medspelarläget med alla Zombier till exempel. Den som springer iväg uppför fel trappa blir efter och måste övertalas att komma tillbaka. Den som tror att han klarar sig med en ynklig pistol mot horder av odöda måste övertalas att lägga några av sina poäng på ett värdigt hagelgevär, för gruppens bästa.

Vi är alla vuxna män vi borde alla ha något vettigare för oss. Men det är okej. För vi har kul.

Jättejättekul.

Text: Frippe Granlund (level 39)