Jag har blivit skjortberoende

Jag vet. Det här är något alla shoppinggalna bloggare brukar skriva om, rikt illustrerat av bilder på pumps, kakor eller den perfekta kappan från NK.

Men det här är ett problem. Åtminstone för min plånbok. Under lång tid kunde jag inte låta bli att köpa nya bärbara datorer. Det var en plåga. Jag fick för mig att man måste ha en bärbar dator i varje storleksklass för olika användningsområden. En snabb 17-tummare med fyrstjärnig processor för spel, en ganska snabb 17-tummare med bra skärm för film (perfekt på resor), en ganska simpel 15-tummare att ha med sig på jobbresor och en väldigt liten 13-tummare att ha med sig på jobbresor där man inte vill släpa på fem kilo dator.

Jag har kommit över det där nu, alternativt har redan alla datorer jag kommer att behöva inom överskådlig tid. Så jag har bytt inriktning på mitt tvångsmässiga shoppande. Nu för tiden köper jag skjortor på tailorstore.se.

Jag använder inte skjortor, åtminstone inte om jag inte ska gå på bröllop eller behöver närvara en begravning. Möten, har jag som filosofi, som inte är lämpliga att bevista i munktröja och bombarjacka är ändå inga möten jag vill vara med på. Jag hade skjorta på mig på jobbet, mest på skoj, för en vecka sedan och folk stirrade för att se vem det var som satte sig på Frippes plats. För det var ju uppenbarligen inte Frippe.

Trots det är facit nu uppe i sju skjortor, tre slipsar, tre kavajnäsdukar, ett par chinos, fyra uppsättningar underkläder och en, ja jag vet inte riktigt, något slags tröja med skjortkrage i gråbrungrönt.

I snitt köper jag en skjorta varannan kväll.

Varför? Jag vet inte. Men jag har en teori. När man handlar kläder på den här sajten så kan man konfigurera allt. Man kan välja knapptyp, färgen på sytråden, tygval och mönster, monogram, andra tygsorter innanför kragen och i knappslån. Man kan till och med ha halva skjortan i ett tyg och andra halvan i ett annat.

Det är - häng med nu - lite som att sätta ihop en dator. Komponent för komponent.

Det kliar i fingrarna. Faktum är att jag var inne på sajten och köpte en ny skjorta medan jag skrev den här krönikan. 150 euro. Jisses.

Jag tror att det är så här enkelt: Jag behöver ett liv. Ett socialt sammanhang. Ett sammanhang som ger mig en rak höger om jag skulle börja prata om nätshopping.

Någon som har ett sammanhang över?

Text: Frippe Granlund