Visdomar efter en veckas isolering

Jag har tillbringat en vecka i tidningsarkivet. Det låter kanske inte så farligt, men arkivet ligger längst ned, längst bort i Ålandstidningshusets källare. Det är mörkt, det enda ljudet kommer från ventilationens brummande, och ingen kommer någonsin och besöker mig (utom redaktör Elfsberg som kom för att påminna mig om att skriva den här krönikan). Uppdraget: Att sammanfatta 120 år av åländsk historia ur Ålandstidningens perspektiv.

Tiden står stilla här. Bokstavligen. I ett arkiv med tidningar från 1891 och framåt fångas man i samma tidlösa rytm som samlingspärmarna tidningarna är samlade i - en rytm som vaggar som vågorna i en damm.

Och efter att bokstavligen ha läst tusentals sidor gammal tidningstext börjar man thänka och formulera sina tankar utifrån den stafvning som voro förhärskande för hundrade år sedan.

Jag har nu arbetat mig framåt från 1891 då första numret kom ut till mitten av trettiotalet. En del saker slår en direkt.

På 1900-talet var Ålandstidningen väldigt inställsam mot tsarväldet, eller kejsarväldet som man hade sagt då.

På 1910-talet infördes regler som förbjöd finländare från att härbärgera kringresande judar. På de platser tidningen beskrev just judar var tongången ofta problematiserande.

På 1920-talet vidtog den nya tiden. Inbördeskriget hade vunnits av de vita, och Sovjetunionen var förbannat både på de de finländska vitas behandling av de röda och på det faktum att Finland brutit sig ur kejsardömet.

På 1930-talet sägs inte ett ord om utvecklingen i Tyskland. Inte förrän Hitler kommit till makten, och då heter han Herr Hitler och har många insiktsfulla idéer om sakernas tillstånd.

På 30-40 år förändras allt för Åland. Precis allt. Man går från kejsardöme till krig, till svensk militär intervention, till att ingå i en statsbildning ingen vill ha, man är nära att orsaka ett krig mellan Sverige och Finland och man lyckas driva nationstillhörigheten ända till Nationernas Förbund, och sedan dessutom leva med effekterna av ett avskytt beslut.

Få platser i världen har varit så utsatta för stormakternas och de regionala makternas beslut som lilla plutt-Åland.

Sådant kommer man fram till när man bor i en källare en vecka.

Det gäller bara att ha tillgång till rätt sorts lektyr.

Text: Frippe Granlund