Zombier bättre än kvasarer

Ända sedan jag var väldigt liten har jag funderat över jordens undergång. Jag har alltid tänkt mig en majestätisk undergång av något slag, där vi som överlever åtminstone har en sportslig chans att överleva.

Zombieundergången till exempel, där jag springer runt med ett grönmålat punkhagelgevär och räddar damer i nöd. Eller jordbävningsundergången, där några tappra få hittar en underjordisk bunker (och dessa tappra få för det mesta består av mig och ett hundratal kvinnor i åldrarna 20-25).

Nu är det ju förstås osannolikt att ett dödligt virus muterar på ett så knepigt sätt att de som smittas blir levande döda och vill äta människokött. Jag har gjort en del efterforskningar, och bland mina läkarvänner är man ganska skeptisk till hela idén. Och det här med jordbävningar, tja, det handlar till sist om tektoniska plattor som egentligen inte rör sig sådär jättefort att jordbävningar kan uppstå över hela världen samtidigt.

Så jag hade i stort sett gett upp tanken på det naturliga urvalet med mig som enda överlevande alfahanne när jag råkade se ett par föreläsningar på Yale. På Itunes University alltså. Ämnet: Astrofysik.

De senaste årtiondena har några vaga teorier kunnat vaskas rena i ljuset av ny teknik och nya observatorier i rymden. Här är ett urval:

1. Kuiperbältet, det asteroidfält som roterar utanför Neptunus bana och är mamma till alla asteroider som skjuts in i solsystemets kärna, blir allt mer instabilt. Kollisionstakten tycks av någon anledning tillta. Ingen vet varför. Det var antagligen ett sådant klippblock som dödade dinosaurierna.

2. Tre gånger har nästan allt liv på jorden släckts av en annan anledning än meteoritnedslag. Nu vet forskarna varför. Kvasarer. En kvasar är en jättestjärna, som efter att ha fusionerat alla lätta ämnen (väte, kväve, syre och kol) krymper av gravitationskraften och börjar fusionera allt tyngre ämnen. Till slut blir stjärnan så tung att den komprimeras ned till oändlighet. Den blir ett svart hål. Där börjar den förbruka andra planeter, andra solar och gaser. Till slut blir den övermättad och skickar ut restenergin i form av röntgenstrålning flera miljarder ljusår i polernas riktningar.

Nu tror forskarna att en sådan stråle träffat jorden flera gånger tidigare. Och det kan hända när som helst igen. Vi får ingen förvarning. Strålen färdas med ljusets hastighet, och vi kommer alltså att se den i samma ögonblick som den träffar.

3. Rent statistiskt kommer jorden att drabbas av en världsomfattande kosmisk katastrof – för femhundra år sedan! Ägget ligger i mikron, och ingen har stängt av. Vi lever på lånad tid.

Nu låter den där zombieundergången inte så trist längre va?

Text: Frippe Granlund