Åbobandet The Cajunga på Dinos i helgen
Det är så pop så det inte längre är rock. Men så rock så det inte längre är pop. Kanske läge att gå på Dinos i helgen och göra sig en egen bedömning av Åbobandet The Cajunga.
Hej Oskar Nyman, sångare i The Cajunga. Vad är ni för ett band?
– Tidigare hette vi The Bad Habit och vann under det namnet Turku Bandstand 2007. Men så fick vi en massa arga mail från ett svenskt band som hette likadant. Så vi bytte till The Cajunga våren 2009. Vi som spelar är gamla högstadiekompisar och har spelat ihop i lite drygt tio år.
Varför namnet The Cajunga?
– Det är stulet från filmen Waynes World.
Ni har varit på Åland tidigare, varför kom ni då?
– Det var lite av en semesterspelning i Eckerö. En av våra gemensamma bekanta jobbade på Käringsund i somras. Det var helt okej, riktigt fint väder så vi kunde ligga på stranden på dagen. Det kanske vi inte ska vänta oss nu...
Knappast nej. Hur hamnade ni här igen nu då?
– Det var via Niklas på Dinos (Bankemo, reds anm). Han var och kollade på oss i somras och ringde sen upp och ville ha oss till Dinos.
Ert debutalbum kom i februari i år, varför tog det över tio år?
– Bra fråga. Vi filade länge. Nämen ärligt så var vi ungefär 14 år när vi började spela ihop så det var inte så allvarligt då. Sen gjorde vi alla militärtjänstgöring så det är först nu på senare tid som vi har blivit mer seriösa. Vi började spela in skivan 2008 och så blev den klar nu.
Vad spelar ni för typ av musik?
– En salig blandning. I grunden rockmusik. Men med ganska mycket pop i melodierna. Det är så mycket pop så det inte längre är rock men så mycket rock så det inte längre är pop.
Ni spelar mycket live, vad är kicken i att stå på scenen?
– Det är betydligt roligare att spela än att inte spela helt enkelt. Man kommer ut och får träffa människor. För ett litet band är livespelningar det lättaste sättet att nå ut till folk.
Har ni trogna fans?
– Vi kommer från början från Jakobstad så i de trakterna har vi ganska många. Samma i Åbotrakten där vi bor. På senare tid har vi speta mycket i huvudstaden och det börjar lossna även där. Och nu kanske det händer på Åland då...
Planen är att bli stora och försörja sig helt på bandet?
– Absolut! Jag försörjer mig redan nu till större delen på musik men jobbar då även bland annat som trubadur. Men det blir mer och mer band.
Vad väntar ni er av helgen?
– Vi hoppas på en bra festhelg. Att ålänningarna visar framfötterna som party people.
Och vad ska vi vänta oss av er?
– Vi kör kvalitetsrock och levererar en bra show på Dinos. Kanske vi ses där?
Ja det kanske vi gör ja!
Text: Anna Karlsson



