Grullefaktorn når Dinos i höst

Han och vännerna fixade Entombed till Åland som sin andra bandbokning på pub Bastun. Sedan dess har han varit ett namn på konsert-Åland. I höst ska han sätta sin prägel på Dinos rockbar. Björn (vem då?) jag menar ”Grulle” Eklund.

Grulles höjdarbokningar... Hellacopters. Entombed. Zeke. José González. The Kristet utseende. Looptroop. Mobbade barn med automatvapen. Slagsmålsklubben. Avikko. Gore-gore girls.     När publiken sa va? Och Grulle hurra! ”Jag hade bokat in det finländska bandet Micragirls. De spelar skramlig garage med en synth. Jag tycker fortfarande att det var en schyst spelning och att bandet är charmigt och ärligt. Men det är nog den spelning då publiken var mest skeptisk. Många kliade sig i huvudet och sa just Va? De flesta som gillar välslipad musik hade svårt att förstå grejen”. Så gör du intryck på ett rockband enligt Grulle Var dig själv. Det är viktigt. Ge dem ett naturligt och trevligt bemötande. Allt ska vara på grej när de spelar. Sikta på bokningar som passar lokalen och var medveten om dess begränsningar. Lyckas du med en stor bokning är det en bra referens när du vill ha fler större band. Snacket går. Gör du det bra sprids det. Större än så är inte rockbranschen i Sverige och Finland.   Ordförklaring: Vad sjutton är en rider? – En lista med önskemål som bandet skickar till konsertarrangören som beskriver hur saker och ting skall vara i och runt logen. Den kan också innehålla information om önskemål kring tekniska specifikationer på och omkring scenen. Ofta delas en rider upp i två delar, en hospitalityrider och en techrider.

Få vet vem Björn Eklund är. Så har det varit ända sedan högstadiet. Som under uppropet på gymnastiken när många elever förvånat vred på huvudet när denne Björn ropades upp. Mer eller mindre motvilligt fick han smeknamnet ”Grulle” redan under låg- och mellanstadiet. Numera presenterar han sig sällan som något annat. Bara när han ska vara formell, säger han.

Som nu när vi skakar hand över hans lunch på Dinos.

– Annars är det bara mamma och släkten som kallar mig för Björn.

Men då måste jag ju fråga, vad i all världen betyder Grulle?

– Åh, en lång och komplicerad historia. Men det var visst någonting med välling, säger han och skakar lätt på huvudet.

– Välling på engelska.

Gruel...?

– Precis.

 

Hård bransch

Han började hänga på Bastun som 17-åring och har varit där till och från sedan dess. Under flera år som bandbokare på ideell basis, med flera större bokningar i portföljen.

Första bokningen gjorde han under början av 2000-talet tillsammans med vännerna.

– Det var the Peepshows. Vi var hemskt nöjda. Men i efterhand vet jag att vi betalade alldeles för mycket. Halva gaget hade antagligen räckt. Det är en hård bransch och agenten såg väl sin chans att mjölka oss på pengar, säger han.

 

Ökänd ljudkvalité

Redan bokning nummer två blev det storslam. Det svenska bandet Entombed, först kända för sin death metal som senare blandades med hårdrocksinfluenser.

– Det var stort på flera sätt. Och uppenbart att vi inte hade koll på vare sig ljud eller utrustning. De skulle ha en techrider (se faktaruta) med bland annat monitorer. Vi var tvungna att ringa till agenten och fråga vad det var.

Han skrattar.

– Vi trodde att monitorer var en slags skärmar. Det var det ju inte... Det slutade med att vi hyrde in Bastuns sannolikt mest avancerade utrustning ditintills.

Han tänker efter en stund.

– Bastun var ökänt på den tiden för att det inte gick att få bra ljud på spelningarna och det var med facit i hand inte så konstigt med den utrustning som var. Men under Entombeds spelning hörde folk en väldig skillnad.

 

Blodad tand

Spelningen blev magisk på många sätt för de unga killarna. Den var det största giget i lokalen sedan bob hund. Den sålde Bastun proppfull. Den satte fart på publiken. Den imponerade på det äldre gardet på pub Bastun. Den gav dem minnen för livet och mersmak.

– Jag minns att speciellt Jujje Eriksson och jag gick med fåniga leenden i flera dagar efteråt. Det är fortfarande mitt bästa gig.

Också för den personliga kontakten med bandet.

– Deras dåvarande trummis Peter ”Flinta” Stjärnvind var ute och provkörde min gamla Datsun 100a på stan. Han var en riktig Opel-fantast och jag minns att han fick syn på en Opel som han blev helt såld på. Vi försökte hjälpa honom att köpa den, men ägaren ville inte sälja.

– Men jag vet att han har en likadan bil idag.

 

Mer business nu

Tiden på Bastun var långt ifrån bara metal och rock. Grulle har bokat hip hop, elektropop, indiepop, synth och garage. Genrer som inte kommer att platsa på Dinos, men som han också njöt av.

– Eftersom det var ett frivilligt uppdrag kunde jag boka mer efter egen smak. Nu måste jag tänka annorlunda. Nu måste jag anpassa mig efter vad publiken på Dinos vill se, både konsertpubliken och dryckesgästerna. Det blir inget blip-blop och inga synthgrejer. Jag ska tänka mer på vad folk vill ha än på band som får mig att småle under spelningarna.

Fanns det en besserwisser i dig från början som ville lära andra vad bra musik var?

– En period i början kanske. Då ville vi nog visa både för publiken och det äldre gänget att vi hade koll på band som de inte hört talas om.

– Numera är det mest helheten som gör mig nöjd. När bandet, publiken, kollegorna och jag själv är tillfredsställda.

 

Större band öppnar vägen

Under åren som bandbokare har han byggt upp ett kontaktnät. Att bandet trivs när det är på plats är viktigt, men inte alls allt.

– Agenten är ofta nyckeln. Särskilt när det kommer till större band har det hänt att banden säger ja, men att agenten säger ”nej, det finns inte pengar i det där”. Då känns det surt.

En del stora band uppskattar annars att varva med en mindre spelning. Speciellt om något annat större band har spelat på samma plats. Det är en fördel med Dinos som scen som kan stoltsera med bokningar som Sabaton och Mustasch, enligt Grulle Eklund.

– Det gör det lättare för mig när jag börjar lägga upp min plan.

Har du varit med om att ett band har betett sig riktigt illa någon gång?

– Näej, faktiskt inte. Fulla och dryga har väl några varit, men de flesta är hemskt trevliga. Jag jobbar ju med band som har spelat sig till framgång. De vet att det är viktigt för framtida spelningar att bete sig bra på plats.

– Och jag har aldrig fått en rider (se faktaruta) som avviker från standard. Inga konstiga önskemål. Inte ens på skoj.

 

Färre men bättre band

Det kommer att bli förändringar i höst även om han är lojal mot Dinos profil.

– Jag har fått fria händer i stort sett och vill sätta en egen prägel. Dinos har haft otroligt många spelningar. I princip varje fredag och lördag. Det blir för många för att kunna garantera kvalitén.

– Jag kommer att sikta på en mer välkänt band i månaden och en mellanakt. Det är också roligt att boka små band som är lovande. De som har en chans att slå igenom sen.

– Och så vill jag ge de åländska banden en chans att visa upp sig och få scenvana. Men det kommer också att bli kvällar med DJ:s, både utifrån och härifrån.

Eftersom många band redan har lagt sina turnéplaner blir hösten mer av en testperiod. Fram till våren hoppas han på fler överraskningar.

– Det är mer att bevisa nu än tidigare. Det känner jag. Mitt mål är att även om inte varje spelning blir fullsatt så ska besökarna i alla fall säga ”Du missade ett jävligt bra band på Dinos i helgen” till sina vänner när de går därifrån.

Text: Tone Nordling