Hate Gallery undrar vart världen är på väg

Han heter Janne Jarvis och han är allvarligt oroad för vart världen är på väg. Han spelar i ett band som heter Hate Gallery som kan ses på Dinos i helgen. Han bryr sig. Men bara lagom mycket.

Vilka är ni?
– Ett ganska internationellt band. Vi startade i London någon gång runt 2006-2007. Det var jag som är engelsk och min kusin Petja Lepola från Finland. Sen flyttade vi till Stockholm och de två andra medlemmarna Rille Lundell och Freddie Kvarnebrink är svenskar. Det märkliga är att vi alla har finska mammor ... Vi släppte vårt debutalbum ”Compassion Fatigue” 2008, jobbar på vår andra skiva ”Viva La Resistance” just nu och gör nu några spelningar för att påminna folk om vad vi har gjort innan den kommer ut i maj.
Och vad spelar ni för musik?
– Det är väl hårdrock helt enkelt. Men inte så klassiskt svensk eller brittisk hårdrock. Mer progressiv, mer punk. Lite liknande Nine Inch Nails eller Queens of the Stoneage.
Vid första lyssningen låter ni som partyrock, men det finns mer där i texterna va?
– Ja, det gör väl det. Första albumet handlade mycket om vad vi hatar i samhället. Nästa får mer djup. Fan, jag avskyr att uttrycka det så men det finns inget annat sätt. Det är djupare texter helt enkelt.


Vad är det ni hatar i samhället då?
– Främst den absurda fixeringen vid kändisar. Jag blir helt kall när jag tänker på det. Folk tänker på kändisar. Talar om kändisar. Man bryr sig inte om vad ens regering gör. Hur vi övervakas mer och mer. Det pratas så mycket om droger och hur farliga de är men jag skulle hellre ge mina barn droger än låta dem dras in i den kändisfixering som råder idag. Jag tror verkligen att vi lever i farliga tider. Vi måste fly. Gömma oss. Eller slåss.
Ni är ett band som bryr er?
– Visst gör vi det. Men inte sååå mycket. Vi spelar rock, då kan man inte bry sig så fruktansvärt om allt. Jag vill inte bli nån Bono eller Chris Martin, de är för jävla tråkiga.
Tror du att rock n´roll är ett bra sätt att förbättra världen?
– Jag skulle aldrig hävda att jag är så betydelsefull att jag får folk att tänka om. Klart att det är roligt om det händer. Men främst handlar det om att uttrycka mig själv. Rock handlar väl nästan alltid om egen ilska.
Finns det inget positivt med världen i dag?
– Jag är inte så övertygad om det nej. Jag har ingen tro på mänskligheten. Däremot är jag mer positivt inställd till individen.


Vad lyssnar du på för musik?
– Jag är väldigt förtjust i Nine Inch Nails. Gällande ny musik kan jag ärligt säga att de senaste fem–tio åren har jag inte hört särskilt mycket bra. Det är hemskt faktiskt. Har du några tips så ska jag gärna lyssna på dem.
Inte såhär på rak arm tyvärr. Men du, om du ser på framtiden så dystert, hur ser Hate Gallerys framtid ut?
– Det är svårt med band i dag. Jag har haft turen att spela i ett par band med bra skivkontrakt men generellt så finns det inga pengar i branschen numera. Det bästa man kan tänka sig är att kunna leva på musiken.
Du tror alltså att superstjärnan är död?
– Njaa. Lady Gaga är väl levande bevis för att det fortfarande går att bli riktigt stor.
Du slår mig inte som typen som gillar Lady Gaga...
– Det gör jag faktiskt lite i hemlighet. Jag lyssnar hellre på bra pop än på dålig rock. Men angående superstjärnan, jag tror det handlar om att det är så svårt att chockera  i dag. Allt är gjort. Det finns för många kändisar för att det ska vara ett värde i det längre.
Du har väl gjort en del intervjuer, finns det några frågor du aldrig har fått som du skulle vilja svara på?
– Inte direkt. Om jag hålls intresserad genom hela intervjun så räcker det. Den här var riktigt okej faktiskt.

Text: Anna Karlsson