Ingen XIT-nostalgi utan Fred

Tänk va. Trots att allt var Dennis Janssons idé och trots att tidningen genom åren har rattats av såväl Sandra Widing och Petter Jennervall som mig själv och Jonna Ekman så är det Fred Forsell vi alla har jämförts med. Själv har han ingen aning om varför.

- Mycket var säkert "Dåliga sidorna". Det var helt enkelt humor som låg rätt i tiden.
Känns det vemodigt att pappers-XIT försvinner?
- Nä. Det känns inte på något speciellt sätt faktiskt. Det låter som en bra idé. Så har man gjort med sin ungdomsavdelning i lokaltidningen här i Västerås också. Det är väl på nätet ungdomarna håller till.
Inget vemod nu alltså. Hur kände du för XIT när den så att säga var "din"?
- Känslorna var ganska komplexa. Från första början var XIT inte min utan Dennis Janssons. Men okej. Jag var stolt. Visst fanns där också någon form av föräldraskap som växte med tiden. Men det var inte alltid härligt med den där extra familjemedlemmen. På slutet när det gick lite kärvt så försökte vi med ALLT. Vi kom till och med ut i Gävle med nåt slags lokal version och det kändes helt sjukt. Då tänkte jag snarare att "kan inte nån bara ta det här ifrån mig?"

Hur såg en arbetsdag på XIT ut då?
- En period jobbade jag dagtid på radion och gjorde XIT på kvällen. Det var helt galet. Men när jag sen började på heltid så var det väl vanliga arbetsdagar med vanliga luncher. Förutom veckan innan lämning - det var riktigt asigt. Jag gjorde all layout då och satt från åtta på morgonen till fyra på natten i flera dagar. Man stod och rökte ute i mörkret med ångest och tänkte att bara fjorton sidor kvar nu då...
Bästa minnet?
- Sista numret vi gjorde, jag tror det var ett julnummer. Vi hade Englands drottning på omslaget och så stod det väl GOD JUL eller liknande. Den har dessutom försvunnit ur rullorna av nån anledning, jag tror att den bara gick i mindre upplaga i brevlådorna. Vi visste inte då att det skulle bli vårt sista nummer. Men när vi sen skulle tillbaks efter jul och nyår så bröt allting ihop med buller och bång och gräl och saker.
Det kan alltså bli ett riktigt samlarexemplar?
- Det är möjligt ja. Men det var ett jävligt roligt nummer. Åtminstone vill jag minnas det så.

Vad tycker du att en riktigt bra nättidning behöver? Räcker långt med partypics kanske?
- Gud jag tänkte att du skulle fråga om dem. Och då bestämde jag mig för att säga vad jag tycker. Partypicsen gör mig så frustrerad. Det är något med fulla människor vintertid som gör sig väldigt dåligt på bild. Alla är bleka och glåmiga och har röda fnasiga kinder och står med tungan i nån kompis öra. Men efterfrågan tyder ju på att folk gillar dem. Jag börjar väl bli gubbe.
Okej. Men en bra nättidning då?
- Jag har faktiskt inga bra åsikter om det för just nu är jag inne i en svår anti-fas mot alla slags sociala nätverk. Jag blir bara trött. Och så märker jag att jag blir utanför i diskussionerna här på jobbet på grund av att jag inte engagerar mig i Facebook. Jag vill att folk ska sluta med Facebook.
Alla 350 miljoner?
- Ja det är ju lite motvind förstås.
Kan man kalla dig nätallergiker?
- Ja. Men förmodligen är det övergående.

Du är kvar på Amelia?
- Ja, jag börjar bli något av en veteran, har varit här sen början av 2006. Numera sitter jag med vid redaktionsdesken och slipper skena på stan och göra intervjuer, det är skönt.
Trivs bra?
- Jättebra. Men inte med tåget. Det här har varit de, ursäkta åländskan, fittigaste pendlarmånaderna nånsin. Inte ett tåg har gått i tid.
Kan man dra det så långt som att säga att det var XIT som fick dig att bli tidningsman?
- Faktiskt. Före XIT jobbade jag ju på radion men tidning var roligt. Kanske jag egentligen var bättre på radio och gjorde ett alldeles vansinnigt felval som har fortsatt med skrivandet...

Text: Anna Karlsson
anna.karlsson@xit.nu