Zandra Lundbergs slutgiltiga listor

I tre år har hon lagt ut sitt privatliv för världen att läsa om på XIT-bloggen. Kan det bli mer överflödigt att göra ett personporträtt tro?
Att Zandra Lundberg nu skoningslöst lämnar XIT för nån liten bagatellartad huvudstadsblaska uppmärksammar vi därför i hennes eget favoritforum - listor.

jobb som blev ogjorda

• Jag hade en idé om att spela in åländska versioner av musikvideos. Till exempel Run DMC:s "It´s like that" under bibban.
• Det blev aldrig någon spelning med Frippez. Frippez är ett band där grundidén är att ingen ska kunna spela det instrument de spelar i bandet. Vi hade tänkt oss ett gig på Arken där vi som en överraskning hade gått upp på scenen efter till exempel Tonix utan att nån hade vetat om det.
• Jag ångrar verkligen att jag inte gjorde en intervju med Kristoffer innan vi blev tillsammans. Jag borde ha gjort ett personporträtt men när vi sen hade börjat hångla kändes det bara dumt...
• Spindelnätet över vilka ålänningar som har legat med vilka blev inte av. Den drömmen har jag haft länge men till slut föll det alltid på att det dels skulle bli så extremt mycket jobb, dels på att folk nog skulle bli lite upprörda...
• Bara för sakens skull borde jag ha gjort en Singstar-kväll med Anders Wiklöf och hans entourage.

jobb som aldrig borde ha gjorts

• En gång testade jag kondomer på Nöje i Ålandstidningen. Idén var bra, vi ville göra något i sexualupplysningsstil istället för de klassiska dumfrågorna "kan jag få aids i simbassängen". Men i tryck blev det ganska nördigt att snurra en kondom så många varv som möjligt runt huvudet och liknande.
• Jag testade jazz en gång, även det i Ålandstidningen. Själva jobbet ångrar jag inte men jag hamnade på förstasidan med en enorm dubbelhaksbild och det gör faktiskt att hela jobbet hade kunnat vara ogjort.
• Intervjun för några år sen med The Jasmines ångrar jag. Mest för att de trodde att de skulle bli recenserade men min uppgift var att få dem att göra listor över exempelvis "bästa hångellåtarna" och så vidare. De blev nog väldigt illa berörda och eftersom de fortfarande pratar om det tänker jag att jag också ska ångra den...
• Det pinsammaste i XIT var när jag skulle illustrera Facebookvänner och hur viktiga de är egentligen. Jag hade precis gått med i FB och hade väl sådär 35 vänner som jag ringde och frågade om jag fick skriva om i tidningen. De sa ja och så utvärderade jag allihop ganska ingående. Typ "jaha den här killen har jag inte hälsat på på år och dar, hur viktig är han att ha som vän egentligen?" Det mest genanta är att ingen av dem hörde av sig efteråt vilket väl tyder på att de tog illa upp på riktigt.
• Ja och så var det den där krönikan jag skrev på Nöje då. Den som var en exakt kopia av en krönika jag hade skrivit sådär ett år tidigare. Men när jag fick höra det och kollade upp den gamla krönikan så var det för sent att ta tillbaka.

grejer att minnas för evigt

• XITs nyårsfest!! Det var en härlig upplevelse. Trots att allt var helt oorganiserat så kom det massor av folk och allt blev jättebra. På vägen hem var jag så lycklig så jag grät och min lösögonfrans som jag noggrant hade fått ditlimmad hängde ner på högra kinden.
• När jag fick åka på studiebesök till 1000 apor var jag så sjukt imponerad av Alex och Calle Schulman. Det var häftigt. Nu dyker de upp lite titt som tätt på Aftonbladet och det känns inte så stort längre. Men visst är jag fortfarande lite imponerad av dom.
• Den gången Anna Karlsson och jag, under hennes chefskap, klädde ut oss till monster och handlade på Kantarellen. Jag vet inte om det riktigt framgick i reportaget "Monster till vardags" hur roligt vi hade när det utspelades. Det var hysteriskt roligt. Men samtidigt väldigt, väldigt absurt.
• Hur ivrig jag var i början av min tid på XIT och bara "JA! Vi fixar en kanelbullefest!", "JA! Vi ordnar ett beachparty mitt i vintern", "JA! Vi iscensätter ett Christiania på Lilla Holmen". Som tur var fanns annonssäljar-Jenny där och tog ner mig på jorden. Hon skakade försiktigt på huvudet och mumlade att jag inte var klok. Och då funderade jag ett varv till och kom fram till att - Näe, jag är nog inte klok.
• Första texten jag fick publicerad. Det var i januari 2006 och även om den var språkligt tveksam så kan det ha varit en av de bästa texterna jag skrivit. Jag var inte bunden av några "så här ska en artikel se ut", jag hade ingen aning om hur man skrev för en tidning! Jag bara skrev.

tankar om att XIT blir nättidning:

• Det första jag tänker är "herregud".
• Sedan tänker jag "oj, nu har ÅTT-ledningen tänkt 'fan alltså, vi måste bli mer internetifierade, ska vi inte ta och göra om XIT till en nättidning? Det vore väl coolt? Väldigt 2010 så där'".
• För det tredje tänker jag att det är jävligt synd. Ålänningarna behöver XIT i pappersform.
• Sedan tänker jag att tja. Kanske det funkar. Kanske det är jag som är bakåtsträvande och lever kvar i 2009.
• Till sist tänker jag "äh, kör!". Ingen dör ju av att testa XIT i nätform. Funkar det inte så finns det ju fortfarande papper kvar att trycka på.

idéer jag hade velat stjäla

• Här kan jag inte säga så mycket mer än att de idéer jag har hittat och velat stjäla har jag helt kallt stulit rakt av. Men gjort dem med åländsk vinkel förstås.

jobb jag skulle vilja göra på Aftonbladet

• En intervju med något erkänt svårt intervjuoffer. Thåström till exempel. Jag ser framför mig hur jag håller på och bänder med frågor och så blir det skitbra till slut och så står det på löpet "Första intervjun med Thåström på fem år!!!"
• Det vore kul att få skriva de där värdelösa bildtexterna i Klick nån gång. "Nu var Victoria Silvstedt på stranden med den där dvärgen igen. Hade han inte handen aningen för nära bikinikanten nu?". Typ.
• Tänk om jag skulle få intervjua Madonna. Min stora idol...
• Att göra ett jobb och få "det där citatet". Det som sen citeras överallt. Som när Victoria sa "JA JA JA" till Daniel Westling vid frieriet.
• Det vore kul att göra "Jacob och laxen" med svenska kändisar. Kicki Danielsson och laxen, Tony Irwing och laxen eller kanske Fadde Darwich och laxen. Som ett intervjukoncept.

saker alla undrar just nu

Ska du fortsätta blogga på xit.nu?

- Det tror jag inte att jag får för mitt nya jobb. Ska jag blogga måste det nog bli på Aftonbladets blogg. Men jag vet inte om det blir så.

Berätta om det här med Husby.

Det var skit så länge det varade men nu är det över. Jag har fått en tillfällig lägenhet på Söder tills jag flyttar till Slussen. Men med Husby var det såhär: jag flyttade in till en tjej och fick ett rum med en resårmadrass och hon antydde att hennes man från Indien skulle komma dit nån gång. Direkt när han kom bad hon mig flytta ut en natt så att de skulle få återföreningsligga. Allt fortsatte med att de låg med varann och drack drinkar i sängen medan jag satt på min resårmadrass och längtade hem. I Husby blev allt stulet. Jag satte en halvtom Palmolive duschkräm som kil för att dörren skulle hållas öppen när jag flyttade och när jag kom ner igen så var den borta. Stulen.

Hur många kommentarer har du fått om din åländska dialekt?

Det har varit en del. Mest positiva ändå. Jag trodde alla skulle tycka att jag pratar bonnigt men alla tycker snarare att det är fint.

Vad händer med Kristoffer nu då?

Han flyttar med mig faktiskt. Har tagit tjänstledigt och ska jobba med lite det ena och andra. Jag frågade honom en dag och han svarade "NEJ". Sen ringde jag honom inte på en dag och så fick jag ett sms där det stod "jaja okej då".

Hur trivs du på Aftonbladet?

De första tre dagarna satt jag med gråten i halsen. Lite på grund av Husby också förstås. Men det slog mig också hur hastigt jag hade lämnat XIT. Kanske det hade varit bra att i alla fall tänka över det en sekund eller så. Men nu trivs jag. Jag har redan efter bara fem dagar varit på Grammisgalan och på Let´s Dance så det händer mycket. Det är rätt skönt att hela tiden slippa hitta på alla idéer själv. Här säger nån åt en vad man ska göra och så gör man det.

Text: Anna Karlsson