Åländsk snöflinga i Milano

Hon har precis vunnit en italiensk designtävling och håller nu på med sin egna kollektion – skapad av gamla återvunna kläder. Linda Karlsson är Ålands nyaste kläddesigner.
-  Jag har alltid varit kreativ och tyckt om att rita, säger hon.

Tre provdockor står i ett hörn, i mitten finns ett stort arbetsbord och bredvid en strykbräda med strykjärnet redo. På en bänk står två symaskiner och ovanför dem en vägg full med urklippta bilder på kläder och detaljer från tidningar.
– Jag har samlat det som inspirerar mig på något sätt, säger Linda Karlsson.

Vi befinner oss i hennes studio på Ålandsvägen och det går inte att ta miste på vad det är för verksamhet som bedrivs där. Linda är kläddesigner och har nyligen korats som vinnare i en italiensk designtävling där hon designade ett tryck till en dunjacka.
Hon håller upp den och visar vilka detaljer hon designat och berättar om projektet. Det var hennes lärare från designskolan Istituto Marangoni i London som uppmanade henne att vara med.
– Det är ett projekt som heter Democratic Wear för ett företag som heter Coin och det går ut på att ge unga designers en chans, säger hon.

Alla tävlande skulle utgå från samma plagg och sätta sin egen prägel på det. Linda valde att trycka en snöflinga, som hon skar ut på en linoleumplatta, kombinerade layouten med loggan för projektet och skrev en text till insidan av jackan.
– Det var jätteroligt att jag vann. Och det var framförallt ett välkommet klirr i kassan, säger hon och skrattar.

I och med att jackan bara säljs i 5.000 exemplar och dessutom bara i Italien väntar hon sig inte ett gigantiskt genombrott som designer tack vare vinsten.
– Där kanske de vet vem jag är just nu, men inte här ... 

Men det kan snart ändras. Just nu håller Linda på att starta upp sin egen firma och har idéer för en kollektion som hon precis har börjat arbeta med.
Att bli egen var inget självklart val. Hon hade hela tiden tänkt att hon skulle jobba sig uppåt inom ett större designföretag.
– Men chansen att jag ska få ett jobb i London är ganska liten när till och med de som redan jobbar där får gå på grund av den ekonomiska krisen, säger hon.

Den har hon lärt sig från sina två senaste praktikplatser – på  Pumas exklusivare avdelning under designern Hussein Chalayan och på modehuset Alexander McQueen. Arbetet på båda platser var mycket speciellt, berättar hon.
– Det var en väldigt hierarkisk miljö. Alexander McQueen satt på fjärde våningen och dit fick man inte gå utan tillåtelse.
Men hon träffade honom faktiskt en gång, innan han tog sitt liv.
– Jag visste inte exakt hur han såg ut, jag hade bara sett honom på bild. En dag kom en man med en bunt papper i handen och började gapa och skrika. Jag har aldrig sett en så stressad människa i hela mitt liv!

Som praktikant i den hierarkiska miljön är man inte särskilt mycket värd. Linda jobbade i flera månader utan lön för att få erfarenheten.
– Men det fanns inget kreativt alls i det. Därför är jag här – där jag får göra vad jag vill, säger hon och nickar in mot studion.
Kollektionen hon arbetar med har, precis som hela hennes affärsidé, återvinningstema. Hon tänker ta gamla kläder och göra nya kläder av dem. Orsaken är att hon är less på den stressade branschen där kollektionerna hela tiden avlöser varandra
– Det produceras så mycket att det blir slit och släng, det är sådan lyxindustri. Den biten av modebranchen tycker jag inte om. Jag vill att kläder ska vara beständiga och hålla länge.

Det hänger redan flera vinterplagg på galgarna längs ena väggen, redo att göras om till något annat.
– Jag vet inte riktigt vad de kommer att bli. Skapandet får ske efterhand på dockorna.
Men mer material behövs, säger hon, och hon vill gärna ha gamla kläder.
– Särskilt herrkostymer, skjortor och slipsar. Jag vill göra damkläder av gamla herrkläder.

Stilen på herrkläder förändras mycket långsammare än kvinnokläder vilket gör att de passar bra in i kollektionen.
– Jag tycker om den klassiska looken. Jag är trött på allt bling bling.
Stilen på kollektionen blir därför ganska klassisk men med speciella detaljer och varje plagg blir helt unikt.
– Jag är inte så intresserad av att följa trender utan vill göra mitt eget.

Målet som Linda har satt upp för sig själv är att få folk att vilja ha hennes kläder, helt enkelt.
– De stora kooperativen står mig upp i halsen, det finns inget personligt där längre. Så jag börjar här och så får vi se vart det leder.
Men trots att hon till viss del ser negativt på modebranschen är hon glad över att hon varit mitt i den.
– Jag skulle absolut rekommendera andra att prova på. Det har tagit mig hit, så jag ser det bara som goda erfarenheter.

Text: Matilda Andersson