"Det här var inget vi räknade med"

Norlie och KKV blev själva förvånade när de plötsligt var namnet på allas läppar. Nu försöker de fylla skorna de fått.
-Allt hände så plötsligt, berättar Sonny Fahlberg, Norlie, som fortfarande inte riktigt kan förstå att de är ute på sommarturné som artister.

När jag går ner gjorde att bollen började rulla på riktigt för Norlie och KKV eller Sonny Fahlberg och Kim Vadenhag som de egentligen heter.  Något de själv aldrig hade trott den där kvällen de träffades på ett ölhak i Gamla stan och bestämde sig för att bilda en duo. De skrev lite låtar men först när de båda drabbades kärleksproblem och bearbetade det genom att skriva När jag går ner, hände det något. Den började spelas radio och sedan hände allt på en gång.
– Det är egentligen helt sjukt hur fort allting gått. För ett år sedan stod jag och diskade och Kim städade tåg. Nu är vi ute på turné, säger Sonny.
Är det vara artister som ni trodde?
– Vi hade en form av idé om hur det är men verkligheten är en helt annan femma, säger Sonny.
– Vi trodde att alla artister konstant var glada och mådde bra. De verkade bara festa, ha roligt och tjäna mycket pengar. Att de har allt, men nu när man själv sitter här så inser man att det är ett hårt arbete, säger Kim och berättar att de varit hemma kanske tre helger sedan i höstas.
Är det jobbigt att vara på turné mest hela tiden?
– Det är väldigt slitsamt. Helt ärligt är vi i ganska dåligt skick just nu. Vi lever ett så skevt liv egentligen. Just nu hinner man inte ens stanna upp och tänka till. Men man pushar sig själv till att orka, säger Sonny.

Att vara ute på vägarna betyder också många nya städer.
Hinner ni se platserna ni besöker?
– Faktum är att vi pratade om det i dag. Att vi besökt de finaste platserna i Sverige men i princip bara sett vår turnébil. Vi kommer och checkar in på hotellet, gör soundcheck, äter middag. spelar och packar ihop. Det är det enda negativa med att vara på turné. Man hinner se en sak och tänka: Dit vill vi men man hinner aldrig, säger Sonny.
– Man skulle kunna säga att det är som att drömma och inte kunna återberätta det man drömt, säger Kim.
De berättar att de nästa år gärna skulle vilja få mer tid på varje plats. Gärna en dag extra.
Vad har varit det största ögonblicket hittills?
– Allsång på Skansen, säger de båda.
– 23.000 i publiken. Gissa om man var nervös? Vi sprang runt och var stressade över precis allt på samma sätt som vi var inför vårt första gig någonsin, säger Sonny och skrattar.
Och det mest pinsamma?
– När jag under en spelnings skulle avfyra två confettirör. Man skulle bara vrida på det för att det skulle börja spruta. Jag vred och det hände inget. Jag testade den andra och inget hände. Det var någon som glömt berätta att man måste ta av plasten för att det ska funka, säger Sonny och tillägger med ett skratt:
– Så jag slängde ut min älskade keps för att rädda det hela. Fast jag måste erkänna att jag saknar den lite nu.

Det finns också en annan sak Sonny och Kim har svårt att hinna med att göra. Att skriva musik till albumet som ska släppas i höst.
– Det skulle komma i slutet av augusti men vi insåg att det inte går. Det finns ingen chans. Vi vill ju ge all energi på scen och all energi i studion och de två går inte riktigt ihop. Så det är bästa för alla om vi väntar med det, säger Sonny.
För låttexterna är väldigt viktiga för duon.
– Det är ju våra egna upplevelser som skildras. Som där jag hänger min hatt. Den handlar om Peace & love- festivalen. Jag fick faktiskt höra av några vänner som var på festivalen i år att nu när vi varit där så förstår vi verkligen låten. Det är ju precis så. När man hör det vet man att man träffat rätt, säger Kim.
– Och nyligen fick vi ett långt mail från en ensamstående mamma som berättade att Tröjan du hatar räddat hennes liv. Då blir men lite tårögd och tänker wow vad en text kan göra skillnad, säger Sonny.
– Så när vi gjort alla de spelningar vi har inbokade ska vi försvinna från jorden en stund och ta tag i albumet på riktigt. Vill man att vi ska lämna studion får man nog muta ut oss, säger Kim och skrattar.

Text: Sanja Honkanen Skoog

Foto: Viktor Johansson