Man försöker ju åldras med värdighet. Byter från glänsande ögonskugga till matt. Slutar med pippitofsar och minikjolar. Väljer kvalitet istället för kvantitet. Håller koll på vad för vin man dricker istället för hur det smakar utblandat med Sprite.
Min skrivbordsgranne Fredrik har en modern häftapparat. En strömlinjeformad svart plasttingest, förmodligen med ett ecologic footprint i storlek med Godby. Själv har jag en andrahandsfyndad, väl fungerande pjäs i metall, troligen tillverkad i mitten av förra seklet.
Jag hävdar att min häftapparat åldrats med värdighet medan Fredriks häftapparat om 60 år förmodligen kommer kunna jämställas med en 72-årig tant i lårhöga stövlar, leopardklänning och blå mascara.
Det konstigaste av allt är att under bägge apparaterna står det:
”Designed and manufactured by Isabergs verkstads AB, Hestra Sweden.
Hörni Isabergs, hur kunde det gå såhär fel på designavdelningen?
