Fanfanfan.

 

Det är nåt sprattlande härligt med lönedagsmorgnar. Man ser framför sig hur man äntligen hittar Den Där Klänningen. Hur man lyckligt blir pådyvlad fyra hårprodukter av en säljande frisörska. Hur förra helgens lådvin förvandlas till fyra flaskor av husets bästa rosé. Hur shoppingvagnen fylls med inredningstidningar, pinjenötter, lagrad vinäger från Modena och kronärtskockor.

 

Men så hade jag en påse gamla kläder som skulle till Emmaus.

 

Oskyldigt gick jag mot dörren med skylten "Inlämning här". Öppnar och hela shoppingpirret bara dör.

 

För inne på golvet med fyra flitiga sorterare i bakgrunden ligger det obehagligaste av bevis för vårt så otroligt onödiga överflöd. Påse på påse på påse på påse med avlagt oanvänt förkastat fullt dugligt överflöd.

 

Fy fan.

 

Sa räven och gick på den obligatoriska lönedagsshoppingrundan ändå. Men det smakar fan lite surt i munnen. 

Zandra har inte lämnat oss. Hon har inte brutit något asviktigt skrivarfinger heller. Och inte har hon gjort en Isobel/Skugge/Virtanen/Nya Åland och bloggdött

 

Hon är bara på semester. Fyra långa veckor. Vem ska nu beställa lingonsylt till gäddquenellerna på Nikolaj och ge mig uppmuntrande fredagskort?

 

Tack till er som redan berättat lite om er själva i förra bloggen. Fortsätt gärna. Tänkte återgälda med några egna detaljer. Även de småstulna.

 

Vad förvånar dig mest med ditt vuxna liv?
Att den krokiga bana jag har gått på har tagit mig till att bli chefredaktör för en tidning. Det blir jag förvånad över flera gånger om dagen. När jag ser nån läsa en XIT, när jag ska ta halvjobbiga beslut, när det blir nåt bråk, när jag tittar på högen av visitkort (jag har väl hittills använt 10), när jag inser att det är rätt få som bestämmer vad jag ska göra, när jag har skitbra flyt i jobbet och lite hela tiden. 

 

Mitt liv skulle bli lättare om?
Jag inte var så förbannat känslig för kritik och motgångar. Tänk att kunna tänka "äsch jag gjorde så gott jag kunde" och somna ändå... Och så vore livet lite lättare om Stockholm och Åland kunde bakas ihop till ett lätthanterligt solsystem av folk, liv och butiker som kretsade kring mig istället för att jag ska hålla på och flänga fram och tillbaka...

 

Vilket var ditt första jobb?
Bussplanskiosken, jag var 12 år. För min första lön på 15 hundramarkslappar (jag hade aldrig sett så många stora pengar på samma gång förut) köpte jag en gul ryggsäck på Hysteria som låg där var Pub Ettan finns idag.

Vad är det bästa som kan köpas för pengar?
Vin, kläder och vackra loppisprylar.

Vilken egenskap är du mest nöjd med hos dig själv?
Jag gillar inte såna frågor. Den egenskap jag gillar en dag kan vara min förbannelse nästa. Just därför vore det väl en önskvärd egenskap att vara maximalt flexibel.

 

Mitt bästa köp?
Min katt. Om jag nu verkligen betalade för henne. Det var sagt fem kronor per tass men jag kanske fortfarande är skyldig Lotta det.

 

Vad bjuder du på om du får oväntat besök?
Nåt förhoppningsvis gott hopskrap. Rulltårta kanske. Det brukar alltid gå att få till nåt av kylskåpsinnehållet.

 

Vad får dig att inte vilja stiga upp ur sängen?
Nattångest som har förstört sömnen. Eller såna där idiotbra böcker som man bara vill stanna hemma och umgås med en hel dag. "Extremt högt och otroligt nära" heter den senaste.

Vad är du mest stolt över i ditt liv?
Att jag inte fastnade i en bransch där jag förvisso enligt de mått som rådde hade lyckats okej men som jag inte trivdes i.

Vilka vill du ska svara på dessa frågor mer än du?

Alla som känner för´t.

Jag har sagt det förr. Att blogga är som att föra en diskussion med främlingar och dessutom ha en påse över huvudet. Därför utmanar jag er nu. Svara på dessa småstulna frågor så jag får veta nånting om er.

 

1. Hur gammal är du?

2. Var bor du?

3. Vad gör du på dagarna (pluggar, jobbar, arbetslös, pensionär etc)?

4. Hur länge har du läst XIT-bloggarna?

5. Nämn tre andra bloggar som du besöker regelbundet.

6. Nämn i tur och ordning din bästa film/bok/musik.

7. Har vi träffats på riktigt?

8. Varför läser du, vad är bra/dåligt med bloggen, minns du något inlägg som du tyckte särsklit bra/dåligt om?

9. Vilken var den första blogg du fastnade för?

10. Vilken är din favoritprodukt på Alko?

Jag provade på en behandling med Rosenmetoden förra veckan. Rosendamen pratade om muskelminnen och gav som förslag att min spända högerarm kunde bero på att jag gärna inte släpper taget om saker, att min stela muskel ovanför knät kunde visa att jag vill bromsa sånt som går för snabbt och nån annan onödigt spänd muskel kunde betyda att jag var en duktig flicka med prestationsångest.
Att mina muskler glömmer bort att slappna av när de instinktivt reagerat på något för länge och att de därför är helt utmattade. Ungefär som när man åker bil med någon man inte litar på och man kliver ur bilen helt slut för att man har bromsat och kopplat så innerligt med hela kroppen.

Flera läkare inom klassik medicin har sagt sig känna till hur min kropp fungerar bättre än jag själv gör det. Det har gjort mig förbannat less. Om det ilar i min armbåge när man klämmer mig under skulderbladet så anser jag att det hänger ihop på något sätt. Oberoende hur många proffs som träffat mig sju hela minuter och säger att det är omöjligt. Och det känns inte det minsta bättre i armbågen av att bli klappad på huvudet som en idiot.

Rosendamen var förutom väldigt mjuk i händerna också behaglig att vara med, förstående och lät mig själv ha teorier om varför jag har ont.

”HUMBUG” finns det alltid de som måste skrika så snart alternativ medicin kommer på tal.

”KVACKSALVERI” ska det också gärna hojtas.

För dessa hojtare är inte huvudsaken att jag mår bättre utan det viktiga är att det jag kurerats av eller gärna vill tro att ska kurera mig, det finns inte på deras lista av Godkända Behandlingsmetoder.

Penicillin. Muskelavslappnande medicin. Värktabletter. Där har du grejer som fungerar.

Visst jag har också himlat när mina älskade fina vänner gått på kraniosakral terapi, healing eller har kurerat sina värkande leder med åkerbroddsavkok. Gud vet vad de allt har pysslat med.

Men ibland så mår de bättre. Och om det i så fall är ren placebo eller om åkerbrodden eller kranioskrapp... ja den där behandligen verkligen fungerar – det kvittar mig. Och om Rosendamen helt enkelt utifrån stress i dagens samhälle kunde förstå sig på prestationsångest och värkande armar gör det inte så mycket det heller. Huvudsaken är att jag mår bättre när jag går därifrån än när jag kom dit.

Kanske ville jag innerst inne bara att någon skulle lyssna lite...

Jag noterar förskräckt hur få av er som de facto smakat på vår efter timmar av hårt juryarbete namngivna drink XIT 07. XIT 07, den gudabenådade blandningen av sval rom kryddad med grönaste äpplen, diskret men förtjusande rabarberlikör, citronlimeläsk och nypressad stingslig lime.

 

Eller sa jag förskräckt? Förnöjt menar jag.

 

Hur skulle det egentligen se ut om rabarberlikören var slut när chefredaktörskan själv önskar sig en sådan i baren?

 

I lördags regnade det och jag åkte ovanför däck i undermåliga väderkläder mellan Sottunga och Kökar drickande lånad (stulen) Lonken eftersom jag inte klarade av mitt eget sura vin (köp inte rosévin i låda på Alko jag säger bara det).

 

Och då blev konversationen precis sådär absurd som den bara kan bli en regnig midsommardag i undermåliga kläder då lonkeron är lånad och Kökar flera timmar bort.

 

Så nu ska jag och min väninna Tove inom kort flytta in i ett hus byggt av kladdkaka på en gård där uthuset ska vara byggt av överrökt skinka och lillstugan av chips ifall vi någon gång skulle tröttna och känna att vi behövde nåt salt.

 

Det hade man aldrig kunnat ana i fredags. 

Och om någon undrar varför det inte kom nån XIT den 20 juni som utlovat så beror det på ett litet logistiskt missöde från våra leverantörer. Idag däremot...

 

IDAG KOMMER DEN! 

Mental semester innebär att man gör sitt jobb men inte mer. Bloggeriet verkar vara en av sysslorna som inte ryms in på schemat riktigt. Men jag lovar, så snart en tanke mer genomtänkt än "ööhh va ska jag äta till lunch idag då" svischar genom huvudet så skriver jag.

 

Eller om jag hittar nån uppbygglig/sinnesutvidgande/lärorik/rolig/fjantig eller bara skön länk jag kan dela med mig av.

 

Som den här. 

Då så. Tionde XIT i kullen skickad och klar. Kommer på onsdag. Nu är det bröllop som gäller. Prickig klänning i Sigtuna.

 

Ha en trevlig helg då får man kanske säga. Och känns det på något sätt motigt så tänk på att det finns alltid dom som känner sig ännu värre. 

Annons-Jenny har dagen full av dötid och sitter således och hjälper mig hitta krimskrams att slänga ut på bloggen för att det nu ska hända något när jag sitter och kämpar mot deadline.

 

Således: På annons-Jennys rekommendation – HUNDTESTET.

 

Själv är jag en Jack Russel... Jenny också.

... om en vecka. Och som vanligt under layoutveckan råder det bloggtorka och istället måste jag snoka upp och krysta fram något test eller nån annan lajbansgrej från nätet.

 

Denna gång ett mycket välformulerat, uppbyggligt och hälsosamt krossande av fördomar. Kolla fördomsomvandlaren här.

Det finns en rätt rolig blogg därute som heter "Vad är grejen?". Och en som heter "Det är grejen!".

 

Nu undrar vi för en kommande artikel exakt vad som är grejen med Rockoff. Vad tycker ni?

Tre purnakna demoner ilade på pedal i Reno med ankan Rupert.

 

Hur kul kan det bli? Så här kul ungefär. 

Hur är den människa funtad som slår sönder flaskor på en allmän strand och lämnar kvar glaset i sanden? Som fimpar miljoner äckliga Marlboro i bergsskrevor, kastar engångsgrillen i vattnet och bara släpper glasspappret ur handen när de är klara med sin Jättis? Och vem fan är det dom tror ska plocka upp efter dom?

 

Rätt gissat, jag har varit på Lilla Holmen. Jag är förundrad. Folk är inte kloka.

Jag pratade med en klok människa häromdagen om ålänningars inbyggda kval för att inte göra rätt för sig. Hon misstänker att jag är väldigt stressad misstänker jag. Hon tror att det är inbyggt i oss. Att ålänningar efter krig och elände och olika herreländer har blivit mästare på att bedöma sig själva efter duglighet, inte efter lycka.

 

Förmodligen var det på grund av detta som inga praktikanter någonsin var så uppskattade på mina tidigare arbetsplatser Sturehof och Riche som ÅHRS-praktikanterna från Åland. Aldrig nåt snack om att glida runt i baren och jonglera med likörflaskor utan 110 % jobb från dag ett. Som om de var anställda på riktigt.

 

Vi älskade dem såklart. Lite vila i en vardag av ständig halvpanik.

 

"Bryta 3000 förpackningar knäckebröd tills imorgon? Näähhh det gör ju praktikanten från Åland..."

 

"Göra trettitvå cappucino till bord 7? Nääähhh. Hon från Åland är så jäkla bra på kaffemaskinen..."

 

Och klart det kan vara nedärvt. Ur generationer av rädsla för ryssen, av rödkindade knotiga fiskargubbar och seniga fjortonbarnsmödrar ammande vid plogen har det stammat ett släkte dugliga tjugonåntingare med magsårsvarning och dålig nattsömn som äter lunch vid datorn eller springande från ett restaurangkök mot sin station.

 

"Men gud vad ni ålänningar måste tycka att vi svenskar är lata då" sa den kloka människan jag pratade med.

 

Och det kanske vi egentligen gör. Övertygade om vår egen förträfflighet tittar vi på slappsvensken och yvs över deras undermåliga skolsystem och hur allt de eftersträvar är status med minsta möjliga ansträngning.

 

"Härrigud som om det sku va någe å skryta om att man inga jobbar?"

 

"Pangschion vid femti? Fy helskotta vilket slapptaskfolk."

 

Men vi beundrar dem också. För nog är väl svenskar liiite snyggare? Nog pratar dom väl liiite intressantare med sina rikssvenska dialekter jämfört med töntåländska. Nog vet dom hur man klär sig och nog är det väl häftigt med alla svenska världsstjärnor?

 

Nog är det mer att skryta om på nästa fest om man en natt från krogen har lyckats släpa hem en svensk snygging än om man vaknar bredvid nån från Norra Karelen eller Mångstekta?

 

Och nog säger vi heeela tiden till varandra och om andra att "ALLA ÅLÄNNINGAR BORDE BO NÅNANNANSTANS ETT TAG FÖR ATT BLI LITE MER VIDSYNTA". Men vi menar Sverige och tycker dessutom att det räcker.

 

Vi vågar kanske inte tycka att vi är sådär riktigt bra. Lite halvdana på sin höjd.

 

Eller vad säger ni?

Imorgon ska vi byta grejer igen jag och mina kamrater. Skor, kläder, väskor, smycken... allt det där man köpt och sällan/aldrig använt.

 

"Men varför köpte du dem från första början då?" frågade JP från Ålandsblaskan.

 

I vissa fall är det svårt att förstå varann över könsgränserna.

Det är rätt bisarrt att sitta på sin redaktion och frysa om tårna när man vet att det är 39 grader i solen utanför. Svåra skavsår har dom stackars fötterna också efter timslånga svettpromenader i Stockholm i måndags. Täckta av skavsårsplåster som ser ut så att lepra ligger i lä.

 

Jag vågar inte ens ta bild på mina blåfrusna, köttsåriga leprafötter. Men tänk er. Bara tänk er.

 

Och skavsårsplåster som är så dyra... 

"Men var i helvete är förra helgens partypics" är en kommentar jag klarar mig sååå bra utan. Ibland blir det av olika skäl inga bilder. Det vet ni nog.

 

Och det där med "i helvete" får mig blott och bart att bli sugen på att skita i att publicera denna veckas bilder också...

Tisdag är det nya måndag. Detta säger jag för att rädda mitt eget skinn eftersom jag inte är här på måndag utan tänker publicera partypics först på tisdag.

 

Sådeså.

Här kan man läsa en bra intervju med Alex Schulman.