"Dåvarande chefredaktör för XIT" är min titel numera. Åtminstone i norra förorten.

Dåvarande chefredaktör...

"Vad ska vi kalla hon där Anna Karlsson egentligen?" skallade ropen genom korridorerna i röda högkvarteret.

"Var inte hon chefredaktör för XIT nån gång?" ropades det tillbaka.

"Jamen borde vi inte skriva vad hon gör NU?"

"Vem fan vet det då?"

"Åkej. Vi skriver dåvarande chefredaktör." 

Mycket förstår jag men det här landar nånstans långt bortom min kunskapsmässiga horisont.

Det finns lådhurtsar här på redaktionen. Massor med lådhurtsar. Bredvid vartenda skrivbord står dom. Dom jävlarna. Och ruvar på sin hemlighet.

Hemligheten?

Det går inte att öppna fler än en låda åt gången. Är en låda öppen så är resterande låsta. Jag har jobbat här till och från nu under fem års tid och denna fråga har grott i bakhuvudet likt den där frågan om huruvida det är viktigare att torka sig framifrån och bakåt när man har kissat eller bajsat. (Återkommer till det senare)

Vet du något om detta? Har du knäckt koden till de otillgängliga lådhurtsarna?

Kändisjakten är alltså inget nytt fenomen. Snarare alltså lite på utdöende.

År 2005 däremot. Då var det en hoper riktiga kändisar med ut i de åländska skogarna.

Från vänster:

Paul Potts, George W Bush d.ä., Stakka Bo, den spanska räven, Marcus Måtar, Madonna, Steven Seagal, Busta Rhymes, han där som är gift med Martina Haag samt en åländsk medieperson som vill vara anonym. Det här utspelade sig alltså på den tiden när Jörgen Pettersson fortfarande hellre gick på fest tillsammans med andra ÅTT:are istället för att frottera sig med celebriteter i grönkläder.

Jag gillar inte Zandra när hon lägger ut bilder på mig där jag är blek och blank (416-4920). Och dessutom gapar enfaldigt. Hör du det Zandra?

Här får du för den saken.

Kan vi glömma det här nu?

Om jag har verkat lite nedstämd ett tag så är det för att surrogatet i mitt barnlösa liv har fått en knöl på benet.

(Nej knölen är inte på kinden. Bilden är tagen vid ett annat tillfälle.)

I dag var vi till veterinären. Efter vederbörligt nosande kring undersökningsrummet blev det allvar. Jag höll i katten medan veterinären petade på knölen.

"Jaaa", sa hon.

"Det känns inte som nån fettknöl. Det gör det inte", fortsatte hon.

"Nähä. Nä den går liksom att röra på i sidled men inte upp och ner", sa jag.

"Jo just det", sa hon och nickade.

"Det är ingen tumör då?", frågade jag.

"Det kan det vara...", sa hon.

"...men då kommer den växa?", frågade jag.

"Just det. Då kommer den växa", sa hon.

"Så jag ska bara hålla koll på den då?", frågade jag.

"Håll koll på den du. Du märkte den ju för bara en vecka sen", nickade hon.

"Okej. Och om den växer...?" undrade jag.

"Då kommer du tillbaks och så tar vi bort den", avslutade hon.

"Vi gör ingenting nu då?" envisades jag.

"Nej".

För denna (aningen snuttifierade) konversation med vidhängande kattknölskläm debiterades jag 36,99 euro.

Ändå är jag lite gladare nu än i morse.

Det är ett fanstyg att inte ha barn.

"JP jobbar hemma i dag" stod det på morgonens arbetslista.

Klockan 13.04 ser vi detta utanför ÅTT-huset på Strandgatan. Vad är det för transaktioner som försiggår mellan Erik Haag, Jan Helin och Jörgen Pettersson? Vem ringer Jan Helin? Varför tittar Erik Haag mot Alko? Vi vill komma i kontakt med alla som kan ha uppgifter om händelsen.

Ålands krigsveteraner efterlyser föryngring.

"Kriga nu barn, veteranerna behöver föryngring!"

Anna: – Nähä om man skulle hyra en film, åka hem, dammsuga, diska, duscha och sen kolla en film då... nejmen fy satan så tragiskt.

Zandra: – Amen. Skulle det inte vara värre om du skulle åka till Select, köpa en tolvpack, åka hem, INTE duscha och bara sätta dig på sängkanten och dricka upp dom då?

Anna: – Jo.

Medielandskapet på Åland skulpteras om. En hittills okänd aktör på området är Mariehamns tidning, här citerad i Västerbottens folkblad.

Är det månne Dennis Jansson/Anders Holmberg som ligger bakom denna nya blaska? När får vi höra mer? 

Vad man hade fått veta om man hade haft vett att tjuvlyssna vid XIT:s lunchbord på Nikolaj för en halvtimme sen:

– varför Zandra egentligen hånglade med en nerpinkad pojke på Lilla Holmen

– vad han gör i dag

– tre till fyra förslag på vad man tar sig till då det börjar klia i stjärten mitt i lunchen

– vad undertecknad har för åsikt om morotssushi

– att Zandra har slagit vad med Jonas i frågor som rör både mig och XIT-Jenny

– varför vissa män helt enkelt inte klär i mörk överrock utan borde hålla sig till munkjacka

– varför det är så viktigt att se glad ut trots att livet inte ler mot en 

Nån som minns vad som hände när man började mata kossor med andra kossor?

Ingen? Nä jag tänkte väl det...

Och till alla er besserwissrar som nu känner trängande behov att knäppa mig på näsan med att fiskar faktiskt äter andra fiskar även i naturligt tillstånd:

HÅLL KÄFT

Det här skrev jag bara för att jag inte har skrivit nåt på så jävla länge. 

Här är den nakna sanningen om de moderna telefoner Z hänvisar till i detta blogginlägg.

Måhända modellen som lanserades strax efter sladdklumpen?

Här är den nu. Live from Strandgatan. Bilen som ska sätta Mariehamn i respekt. Minst två och en halv meter lång.

Respekt?

Det är så roligt på tivoli. Eller hur Zandra?

Vad gör Zandra här?

1. Zandra har precis fått intern information om att tidningssammanslagningen är ett faktum och att XIT hädanefter ska tillverkas av henne, Malin Lundberg och Jan Kronholm.

X. Zandra har gått upp 300 gram sen i måndags.

2. Zandra visar positionen man snabbast möjligt bör inta om man mitt på fredagen råkar finna sig själv fallande från Ålandstidningens våning 2.