Det pågår visst förändringsarbete hemma. Men nån verkar ha missförstått innebörden av detta.

 

I jakten på det unika blir det vanliga ofta det som verkligen sticker ut. Min väninna hävdar exempelvis att får hon nån gång barn så ska de heta Leffe och Maggan. Som vilken average granne i Västernäs som helst där kring 1981.

 

Egon och Bettan.

 

Liselott och Bosse.

 

Rune och Gun-Britt.

 

Mycket gångbara namn som få döper sina barn till i dagens läge.

 

Själv tänker jag i tvåstaviga banor. Främst för att jag vill ge bebben samma privilegium som jag själv har haft nämligen att kallas för det som jag faktiskt heter.

 

Så med risk för att än en gång reta upp nån som inte vill läsa mer om gravidgrejer tänker jag be er lägga er i min namnjakt. Många hjärnor tänker mer än en. Men Petter Lobråten, du kommer inte att komma nån vart med Herodes så det kan du lägga ner.

 

Och till Jörgen Pettersson som anser att det värsta en skribent kan göra är att skriva om sina barn: tekniskt sett handlar detta fortfarande om ett foster. Dessutom är den här människan betydligt värre och hon går fasen genom livet helt ohånad av JP..

Jag antar att den där nyblivna bagaren till 21-åring ska ha nån present ikväll också som kompensation för kolakaksfrosseriet.

 

Vad tycker ni jag ska ge åt´na? Jag har en grej på gång men vet inte hur lyckad den blir så ytterligare förslag emottages tacksamt.

 

GRATTIS förresten Zandra. Lova att du inte går in och läser den här bloggen nåt mer i dag.

Vila ordinerad. Tänker inte tala om varför av ren hänsyn till Lina som ni kan läsa två bloggar bakåt. Hon tillhör den halvan av befolkningen som har fått barn och anser att jag ska hålla klaff om det ifall ni inte orkar backa utan bara vill ha referatet.

 

Har förresten hälften av befolkningen fött barn?

 

Kollade "Koja till slott" ikväll och fan det gör mig förbannad när de ska demolera husen på det där överdrivna tv-mässiga sättet med motorsåg och slägga. Väl fungerande köksluckor, kylskåp, diskbänkar och bokhyllor. Slam dunk bara så ska de ut på det där flaket och vägas om till tusenlappar.

 

Idioti om ni frågar mig. Idioti.

Zandra har bjudit in till 21-årskalas på fredag. Allt ska vara hembakat. Detta har hon lovat och jag vill ha er som vittnen.

 

Ok?

 

Inga köpekakor alltså. Det är lovat.

 

Notera förresten Thailandstemat på det utlovade spektaklet. Kokos. Bananmuffins. Snart har hon köpt bungalow på PhiPhi och går i fiskarbyxor till jobbet på Strandgatan... 

Jag följer just nu en mall. Den finns listad vecka för vecka på hundratals olika gravidsajter.

 

Mitt liv regeras av hormoner, således kan jag inte styra över mitt behov av att lipa för att babysängen måste på plats, lipa över vilken hylla som ska bli blöjhylla, lipa för att finnen inte är hemma, lipa över att vi ska bo på 53 kvadrat, lipa över att jag ser ut som en karikatyr med fötter som uppblåsta gummihandskar, lipa för att jag inte kan sova, lipa över halsbrännan. lipa över...

 

Ja ni fattar.

 

Såhär går det när man ska förvandla en helt vanlig blogg till en morsablogg och en helt vanlig människa till morsa. Det blir mycket lip helt enkelt.

Det står en bil parkerad på kyrkans bakgård i Borgå. I går när jag kollade stod en man mellan träden. Nästa gång jag tittade var han borta.

 

Håll koll i realtid för guds skull!

För er som undrade vad som hände med crossover-trenden efter Marcus Samuelssons sillsushi så har Zandra nu tagit allt till helt nya nivåer.

 

 

En midjekort bomberjacka i spets.

Om man inte får finndårarna att dricka mindre på nåt annat sätt så kan man ju alltid gå bakvägen.

Borgåbladet har minsann webbkamera.

 

Under mina ivriga studier som nu har pågått cirka ett halvt år har ingen levande människa setts röra sig där på kyrkans bakgård. Enligt kollaget man kan studera har det dock hänt.

 

Men de har i alla fall webbkamera.

Dessa tre nöjesprofiler fångades under helgen på en och samma partypic.

 

 

Nu vill jag ha era teorier:

 

VAD VAR DET SOM KONSPIRERADES STRAX FÖRE OCH STRAX EFTER DENNA BILD TOGS?

I dag har jag köpt en nagelborste för 9 euro. Jag svävar runt i en miniatyr av den där lite upprymda känslan man får när man har lagt skamlöst mycket pengar på något, såsom en lägenhet eller ett par befängt dyra stövlar. Jag visualiserar det skira skimmer av lyx som kommer omge mitt handfat när jag till klangen av andäktig musik har placerat den nya nagelborsten där bredvid den franska mjölktvålen i sin sirliga tvålkopp av glas. Jag försöker föreställa mig hur förnämt och högklassigt rena mina naglar ska vara när jag går till jobbet imorgon bitti.

 

Men jag tröstar mig med att blåsningen åtminstone kommer ett gott syfte till godo.

Tänk vad man kan springa på i nätets vindlingar. Faddes blogg. Obetalbart.

 

Notera särskilt inläget "Fyfaaan vilken tur att jag inte är bög!".

Om man inte har kommit på nåt annat att inte gilla Kina för så kan man alltid välja det här.

Jag gillar inte att gnälla publikt. Därav bristen på inlägg just nu. Gnällperiod helt enkelt, förhoppningsvis och förmodligen hormonellt betingad.

 

Men om jag gör en topp-5-lista på vad som mitti gnället har gjort mig lite gladare denna vecka så kanske ni kan göra detsamma?

 

1. Honungspuffar.

 

2. Mycket prisvärd begagnad barnvagn fyndad på Blocket.

 

3. Värsta eBay-lyckan, ropade hem ett par av dessa fast grå för 100 euro.

 

4. Personporträtt av Johnny Nordman i lördagens tidning, författat av Frippe, min nya Ålandstidningsidol.

 

5. Bill Bufords bok, ”Bland huliganerna”, återanvänd, lika bra som förra gången.

Åter från förskingringen. Utvilad och solbränd kan jag bara konstatera att den så kallade semesterstress vissa människor påstår sig lida av till stor del kan bero på deras inneboende tvång att dokumentera sin tillvaro.

 

Allt från smörgåslådan på segelturen till bikiniranden och släktmiddagen ska digitalförevigas med det enda resultatet att de fortsätter orsaka stressymptom hela hösten och halva vintern eftersom de där jämrans fotografierna aldrig kommer iväg på framkallning eller sorteras in i välartade fotoalbum eller ens sparas på nån backup-cd utan bara dräller runt i planlöst namngivna mappar på ens hårddisk utan att någon någonsin återupplever dem av den enkla anledningen att en svettig smörgås i en plastburk faktiskt inte är nåt att visa upp för vänner och bekanta oberoende om den skapades med färska grönsaker på recept av Leila Lindblom/holm/ström, utan kanske som vilken höstlig fiskpinnemiddag som helst hade mått bäst som lättsmält, utskiten, oförevigad föda.

 

Bojkotta kameran alltså och få en bättre semester!

 

Här är min enda semesterbild:

 

 

Det här är Snippen. Den siste av de grå flugsnapparkidsen. Han som lämnade boet ett helt dygn senare än sina syskon efter att ha våndats och klivit fram och flaxat och ångrat sig och vänt på kanten minst tjugo gånger.

 

Så vet ni det. Förmodligen hade ni överlevt utan att jag hade delat denna med er men nu finns ju detta forum för mig och här har varit dött länge nog och då kan det gå såhär.

 

Nån som har upplevt nåt mer spännande under sin semester? Highlights please!