Vi ska lägga sten på parkeringsplatsen och fick således av en energisk försäljare tillstucket oss ett exemplar av Trädgårdens byggstenar, minns inte fabrikatet och tur är väl det för då kunde det bli reklam. Och det här är inte någon reklamplats utan en blogg, låt oss fastställa det redan tidigt i den här texten.

 

Hursomhelst.

 

I broschyren visades det exempel på betongplattor som försökte se ut som granit och betongplattor som försökte se ut som skiffer, terracottafärgad betong och betongplattor som försökte se ut som i princip vad som helst utom just betongplatta. I betongvärlden verkar "obetong" vara lika tjusigt och kontinentalt som "osvensk" är i Sverige.

 

Inte nog med det. Intryckt bland alla dessa uppsnofsade markläggningsversioner fanns plötsligt ett recept på passionsfruktsorbet. Och avocadoröra. Och så en krönika. En parlör för folk som är nyfikna på kaffevärlden. Och några kryddodlingstips. Stenläggningsbroschyren kämpade med näbb och naglar för att bli "obroschyr". Lite finare. Lite mer magasin.

 

Det blev intressant för jag insåg att sist jag köpte ett nummer av en inredningstidning jag tyvärr inte kan yppa namnet på så var den på redaktionsplats full av bilder och information från världens alla producenter av kök, badrum, soffor, tapeter, utemöbler, golv och belysningsvarianter. Riskabelt slirande på gränsen till broschyr alltså. Fast den kostade 6,50 att få hem till frukosten.

 

I tidningen fanns plastgolv som försökte se ut som "oljad valnöt". Nya byråer med skavda kanter och rostiga beslag. Elementhus med snickarglädje i 1800-talsstil runt energifönstren. Glasprodukter från Det Stora Möbelvaruhuset som presenterades under titeln "Arv bröllop" ifall man inte hade ärvt ännu eller inte gift sig.

 

Och så tänkte jag att jag måste komma ihåg att berätta för Ylva hur lätt det är att tro att hon inte ska vara Ylva i en värld där betong inte får vara betong. Fastän betong är så vackert och en plastmatta kan vara så fin om man törs utnyttja det faktum att den är just av plast. 

... för en inredningsmissbrukare som jag att hålla på inomhus. Nädå. Även utanför huset ska det fixas. Såhär blev altanen:

 

Fair trade- stolar från Frälsis i Stockholm.

 

Och det här är vad vi kallar årtiondets impulsköp. Vi skulle helt oskyldigt försöka skaffa oss ett parasoll. "Ni är intresserade av möblemanget där? Jamen om ni tar det så får ni parasollet på köpet...". 

 

Hepp.

En hel del lånade pengar, mycket slit och rätt så många kritiska beslut senare så ser Kalmarnäs ut såhär:

 

Vardagsrumsgolvet är mot varje förnuftig målares samt en stor del av övriga mänsklighetens bättre vetande blankt och vitt. Här ska vi slåss sen, finnen och jag, om vem som dammsög sist. För tre minuter sen alltså.

 

Det är golven som är grejen hos oss. "Men härrigud vilken stor gardin" hade nån på transportföretaget sagt när Ylvas golv levererades till försäljningsstället.

 

Det blev en altan av bara farten. En redig sak. Men är man redan över budget så är det lika bra att gå hela vägen eller hur?

 

Såhär ser den ut från andra hållet.

 

Bredvid fläkten fanns 20 tomma centimetrar som vi tack vare min pappas platsbyggda hjälp utnyttjar på detta femtiotalsliga vis.

 

Finnen tröttnade nog på att höra mig skrikande springa förbi vårt hell hole i källaren för hipps happs hade han ordnat fram fyra friska pågar som drack öl och kärrade gammal cement en hel kväll och en halv natt.

 

Ovanstående talko, X kubik grus samt ett närmast oändligt antal buntband senare ligger nytt grus, isolering, armering samt golvvärmeslinga på plats i vår dungeon. Nästa stopp är golvgjutning och sen kära kamrater, sen ska världens vackraste golv in hit.

 

Öppna spisen är vit och har ett alldeles nytt vedfack för den köpeved vi som sagt ska beundra medan vi eldar halvrutten takläkt och dammsuger blankt vardagsrumsgolv.

 

Och det var senaste nytt från Kalmarnäs.