Min mammas rabarber växer vid foten av ett utedass i Kumlinge. Det gör att när min egen rabarber på spingliga ben kämpar sig mot solen så kommer hon hem med stänger grova som en underarm.

Av dem får det bli saft.

Detta är cirka 4,5 kilo rabarber. Jag använde så mycket som det fick plats i min största kastrull, säg 3,3 kilo ungefär.

Sen skar jag ner allt i små bitar, man behöver inte skala.

Ovanpå rabarberhögen skivade jag citron. Ekologisk eftersom skalet ska vara kvar.

En 30-gramspåse med citronsyra.

Kokande vatten tills det täcker.

Och så in i kylen i tre dygn ungefär.

Sen silar man saften och kokar upp den med ett kilo socker per liter vätska. Eftersom det inte är nåt konserveringsmedel i så brukar jag frysa saften i små plastflaskor och ta fram dem vartefter. Drickyoghurtflaskor funkar skitbra.

Man lurar sig så lätt. Jag hade ju plockat undan strumporna. Bytt till sommarväskan och planerat grillmenyer för resten av sommaren.

Och så är det plötsligt snöstorm och drivis när man ser ut genom fönstret.

Nåja. Lite kyla främjar kreativiteten. Förra veckan sydde jag en liten tunika åt Ylva och ikväll blir det fler likadana. Gamla gardiner och Emmauslakan är grundmaterial och mönstret kommer från nån gammal sömnadsbok från 70-talet.

Och så hoppas vi att de också kan få synas i såna här vädermässiga succésammanhang framöver:

Ett durkslag och ett keramikägg i en hög med sand. Kan livet bli roligare än så?

Det är mycket trädgård nu. Utebordet är fullt med oplanterade projekt och bondbönorna jag sådde alldelesför tidigt för två veckor sen är förmodligen mitt uppe i att dö.

Men här är i alla fall ett av de mer lyckade projekten. En hemgjuten trappsten i betong inkl. krusiduller.

Vad gör man inte för att slippa tömma garaget på gammal skit, vilket var den ursprungliga planen för dagen...