Fattigare men närmare målet

En hel del lånade pengar, mycket slit och rätt så många kritiska beslut senare så ser Kalmarnäs ut såhär:

Vardagsrumsgolvet är mot varje förnuftig målares samt en stor del av övriga mänsklighetens bättre vetande blankt och vitt. Här ska vi slåss sen, finnen och jag, om vem som dammsög sist. För tre minuter sen alltså.

Det är golven som är grejen hos oss. "Men härrigud vilken stor gardin" hade nån på transportföretaget sagt när Ylvas golv levererades till försäljningsstället.

Det blev en altan av bara farten. En redig sak. Men är man redan över budget så är det lika bra att gå hela vägen eller hur?

Såhär ser den ut från andra hållet.

Bredvid fläkten fanns 20 tomma centimetrar som vi tack vare min pappas platsbyggda hjälp utnyttjar på detta femtiotalsliga vis.

Finnen tröttnade nog på att höra mig skrikande springa förbi vårt hell hole i källaren för hipps happs hade han ordnat fram fyra friska pågar som drack öl och kärrade gammal cement en hel kväll och en halv natt.

Ovanstående talko, X kubik grus samt ett närmast oändligt antal buntband senare ligger nytt grus, isolering, armering samt golvvärmeslinga på plats i vår dungeon. Nästa stopp är golvgjutning och sen kära kamrater, sen ska världens vackraste golv in hit.

Öppna spisen är vit och har ett alldeles nytt vedfack för den köpeved vi som sagt ska beundra medan vi eldar halvrutten takläkt och dammsuger blankt vardagsrumsgolv.

Och det var senaste nytt från Kalmarnäs.