Mitt säkraste rolighetskort på fester och sånt där folk kommer från Stockholm är att berätta att jag jobbat två år på Gröne Jägaren.
För dig som inte vet vad Gröne Jägaren är så kan den syltan enklast beskrivas som det ställe i Stockholm som (åtminstone på den tiden) säljer mest fatöl. När min mamma och moster med make var där för att äta och studera min arbetsmiljö blev mostermaken skallad av en slumpmässigt förbipasserande ung man med ett överflöd uppdämd aggression som behövde ett mål. Våra barstammisar hängde på låset och gick hem fjorton timmar senare efter 32 öl och ett samlat näringsintag av ett glas salta jordnötter. När hummern som prydde vår ursäkt för klassikern filé Oscar (på fläskfilé istället för kalv givetvis) luktade ruttet hävdade kocken att hummerklon bara var en prydnad. Källarmästaren ville ha dukade bord och ägaren pubkänsla, med resultatet att vi servitriser alltså fick springa runt och plocka av eller duka på borden beroende på vem garderobiären ringde och meddelade var på väg genom dörren. Varje kväll misshandlade olika slags musikanter olika slags Cornelisklassiker från scenen vilket har fått mig att utveckla kronisk trubadurallergi. När min reklamöversållade arbetsskjorta var för stor (XXXL) rekommenderade källarmästaren sax för att skjortan inte skulle kika ut under den regelstadgade lårkorta arbetskjolen. Och det får väl vara den korta beskrivningen.
Jag kom dit, nybakad som en lagomgräddad doftande bulle från ÅHRS och gick första tiden omkring med pengarna på bricka och en prydligt hopvikt tygservett över vänsterarmen. Spritkassörskan Mimmi gav mig max en vecka.
Men jag bet mig kvar. Envishet och enfald ligger så smärtande nära varann ibland.
Och så två år senare gick jag ut därifrån efter att ha sagt upp mig en lördagnatt kl 00.30 när min chef var berusad.
Lyckligtvis hade min kommande chef Fredrik på Sturehof vett nog att förstå att det inte bara var förnedring att komma från den miljön in på Stureplan. Det var en hård skola i människokännedom också. En jag har nytta av än i dag.
Och Mimmi och jag är fortfarande vänner.
Så stänger vi dagboken för idag.
