Det är inte så mycket med julen längre tycker jag. För fem år sen hade jag skämts ögona ur mig om nån hade lurat med mig till Dinos på julafton och jag hade blivit dumfull, kanske dragit Holy Diver på scenen och...
(Zandra har fått sprillans ny XIT-kamera idag. Här flikade hon snabbt in ett helt eget tillägg till instruktionsboken: "peta INTE på blixten när du har ätit mandarin. Nåja tillbaks till sak...)
...och kanske skällt ut valfri klasskompis från tvåan i lågga för en stulen karusellplats på nån sedan länge bortglömd rast.
I år hade en Dinos-julafton varit ett helt dugligt alternativ. Inget skämmas alls. Det är väl åldern.
Istället har något alldeles förbryllande oväntat hänt. Jag ska fira jul med Fred Forsell. Jag vet inte om Fred Forsell vet om detta men så här ligger landet:
Min storebror är tillsammans med systern till Fred Forsells yngre systers man. En sen natt på Arken lovade jag denne bror att fira jul tillsammans med hela den här radiramsan och alla deras barn och släktingar därtill.
Jag är rätt nervös. Jag tror jag ska ta på mig en röd rosett runt halsen. Fred verkar gilla sånt.
Och blir allt detta för mycket för mig så ses vi på Dinos. Metal christmas and a heavy new year!
PS. Fred om du läser detta, se den här alldeles färska Googleträffen på ditt namn som min julklapp till dig. Jag har nämligen inte köpt nåt. DS
