Kanske man ändå skulle ha skaffat sig ett nytt hus

Det finns en period i varje stor renovering när det känns som att man bara vill lägga sig ner bland ruinerna och dö.

Just nu har vi:

- tre gigantiska hål på tomten.

- en fd väl fungerande bastu där det numera ser ut som om seismisk aktivitet på livsfarlig nivå har utspelat sig. Inga överlevande under dom rasmassorna, jag lovar.

- en uppsågad ränna i köksgolvet.

- en hög med stinkande bergull och gipsrester som kommer kosta oss ungefär lika mycket att deponera hos Mise som själva huset betingade.

- ett tak som behjälpligt täckts med presenning i väntan på plåtslagare. (Gode Gud håll regnet borta bara en vecka till.)

- och som lök på laxen en halvårsbebis med århundradets Niagarasnor rinnande ur näbben och hosta som en gammal kronisk bronkitiker.

Men det blir nog bra. Det blir nog bra. DETBLIRNOGBRABLIRNOGBRABLIRBRAAA!!!