Zandra lär ha varit väldigt orolig för mitt välbefinnande under båtfärden i fredags. Det var lite bumpy men skadefritt om man inte räknar en tåkramp som något att rapportera.
Klart en tåkramp ska rapporteras förresten. Den var helt obeskrivlig och ska förmodligen härledas till graviditeten snarare än till båtutflykten men när saker händer sådär samtidigt är det svårt att inte koppla ihop dem. Hela vänster ringtå liksom vred ihop sig under foten som en räka och eftersom vi precis korsade nåt oroligt vatten så kunde jag inget annat än lida och skrika och hålla i mig som fan.
Finnen begrep ingenting, jag bara pekade på min räktå och gormade mot vinden så kinderna fladdrade. Eftersom han inte saktade in får man väl anta att han såg mina skrik som uppmuntrande tillrop om idealisk hastighet.
"ÄLSKLING DU KÖR SÅ FANTASTISKT SÅ TÅRNA KRULLAR IHOP SIG" eller liknande...
Annars kan jag bara presentera helgens bild.
Inte helgens bästa bild alltså utan helgens ENDA. Trolla heter hon och hon fyllde fem år i söndags.
