Tredje akutbesöket på en vecka i dag. Det gör ont det här med njursten kan jag säga. Men som på beställning gick anfallet över slage en halvtimme efter att jag landat på britsen i rum fyra eller sex eller var det nu var jag har fått plats för dagen.
Fan aldrig känner man sig så dum som när man sitter på akuten med dropp i handen utan minsta antydan till den snurrande kniv man hade i ryggen för bara trettio minuter sen.
"Återkom om du får feber eller långvarig smärta" blev rekommendationen eftersom graviditeten gör att det inte går att åtgärda eller knappt undersöka njurarna så som normalt vore vid njurstensanfall.
Och så ligger jag här hemma igen och undrar vad långvarig smärta egentligen betyder. Om tårarna rinner av ont i två timmar, är det då långvarigt? Eller är det inte långvarigt utan normalt eftersom jag hade likadant i går?
Ursäkta gnället men jag är låg nu.
