Nåja. Där man går omkring i sitt Pompeji bland ruiner så finns det trots allt vissa ljuspunkter.
Det här har trots allt blivit det här:
Det är till exempel öppet ända upp till taket mellan vardagsrummet och matsalen. En av mina bättre idéer faktiskt. Liksom den lite oregelbundet mönstrade tapeten i vitprickigt OCH randigt på grå botten.
En mörk och onödig vägg runt källartrappan har fått sätta livet till. Nu gäller det att värma upp källaren bara så att även detta beslut kan få ett lyckligt slut.
Vi har efter ett flertal längre diskussioner kunnat enas om att rödvitrutigt golv nog går att leva med ända till ålderdomen. Om inte så har finnen LOVAT att byta ut varannan platta mot svart. Ni är nu mina vittnen.
Och om man nån gång känner sig lite nere så finns nästan alltid den här vettlöst gulliga ungen i närheten beredd till ett uppmuntrande leende. Sexmånadersbebisar måste vara sända till oss av änglarna.
Så inte är det väl så himla illa när allt kommer omkring.
Finast i världen faktiskt. Hur nu det kunde komma sig att just vi lyckades få den finaste ungen i historien.