Nån har slagit sönder bakrutan på vår lilla silverpil. Det här hände på Neptunigatan nån gång förra veckan och den djävulens avkomma som är skyldig må doppas i kokande tjära, långsamt skäras i lagoma munsbitar med slö kniv, förtäras av hungriga vildsvin, uppkräkas i en hundbajssopkorg på Scheffersgränd, i detta tillstånd hamna framför Sankte Pers port, ratas under änglakörars beskådan, förvisas till dödsriket och där under svåra plågor brinna i helvetets eldar tills bara aska och minnen av en vedervärdig skurk kvarstår.
Var du där och såg nåt så maila gärna mig.
Hursomhelst. Nu har vi hittat en nygammal Micra-baklucka. Det är bara det att den är röd. Är det inte tattaraktigt, lumpigt, på gränsen till oacceptabelt att köra runt i hoplappad bil?
- Det är okej, säger finnen som väl i egenskap av äventyrsgubbe har känt sig aningen kastrerad i en sån liten city-tant-bil.
Det här är nog den faktor som för all framtid förvandlar Micran till finnens bil och Scenicen till min och Ylvas.
