"Men åååååhhhh kan du höööjja liiite dååå?"
Förfesten är slut. Precis när den där så innerligt pinsamma hemmadansen hade kommit igång och jag eller nån annan fått fram luftgitarren togs ett gemensamt beslut av torrbollarna i köket att nu. Nu ska det gås på krog. ("Innan de där idioterna i vardagsrummet river hela lägenheten...") Så får istället en fullständigt oskyldig taxichaufför lida med luftgitarristerna och discodårarna som mimsjunger i baksätet.
Och det är där – precis mitt emellan vardagsrumsfesten och dansgolvet han har hittat sin nisch. Karaoketaxi-Todi.
Det är fränt. Jag bara längtar till min första karaoketaxifärd.
Min sista taxifärd däremot. Då skulle jag kanske hellre ha åkt med den här killen.
Åker man då ända från typ Eckerö eller Geta så kanske 4 pers hinner sjunga varsina låtar innan man är framme vid slutdestinationen, och ofta är man ju större gäng än så...
Men fungerar det som Todi hoppas på så vill kanske folk att han tar några extra varv på holmen för att de ska få sjunga mer, och då kan han säkert dra in lite extra slantar.
Det där med att utrusta ett gäng taxibilar med defibrillator är ingen dum idé, och det kanske man kunde utveckla och även ha på andra platser med mycket folk, typ tågstationer, flygplatser, färjor, restauranger m.m. (om det nu inte redan finns det)