Jag känner mig oviktig. Zandra pratar hela tiden om sina nya bloggare. "Oj kolla Pontus han vill ha bloggmiddagar och Lotta till exempel kommer säkert att vilja vara med fast hon bor i Kapstaden... å Sam, han ville inte skriva ut sitt efternamn i presentationen i nya XIT och då ville inte jag heller göra det för om Sam inte vill det då ska inte jag göra det yadayadayada".
Hon har moderlig röst när hon pratar om dem också. Som om de vore hennes ostyriga men högt älskade ungar och de bodde i en stor stuga på landet där hon med öm hand styr och ställer över hushållet i förkläde och med mjöl i håret.
Jag är bortglömd.
Men mitt vapen ska bli att blogga hela tiden. Om allt. Jag ska tilltala er "Kära läsare" också och så ska ni få veta allt om vad jag äter till lunch och om mitt smutsiga tangentbord och vad jag har på mig och allt om finnen och katten och lägenheten.
Därför kära läsare:
Nu är det dags för mellanmål. Ett äpple och en näve pecannötter.
