Det är nåt så väldigt rart med retro. Missförstå mig inte, jag försöker inte komma åt någon här utan konstaterar bara min och resten av världens retrovurmares tendens att ömt ta tillbaka opraktiskt gammalt skräp och behandla det som vore det den förlorade sonen.
I ett utslag av detta är jag tvungen att öppna vänster femtiotalsunderskåp vid diskbänken för att kunna öppna höger när jag ska slänga kompost och får lov att tackla skåpen med axeln för att få de gamla elefantbeslagen att fästa på insidan.
Det är på grund av detta som jag säkert som atomuret bryter av en nagel efter en när jag ska plocka fram knäckebrödet ur sin snitsiga second hand-burk varje morgon.
Och det är givetvis därför som de riktigt trendkänsliga plötsligt glömde varför det en gång i tiden kändes så praktiskt med gore tex, kardborrestraps vid handlederna och vattentäta sömmar. Kolla här, en redig upprättelse för den riktiga galonjackan. Och detta för bara...
Men vänta, såg inte jag en sån på Emmaus förra veckan för enåfemti?
