I jakten på det unika blir det vanliga ofta det som verkligen sticker ut. Min väninna hävdar exempelvis att får hon nån gång barn så ska de heta Leffe och Maggan. Som vilken average granne i Västernäs som helst där kring 1981.
Egon och Bettan.
Liselott och Bosse.
Rune och Gun-Britt.
Mycket gångbara namn som få döper sina barn till i dagens läge.
Själv tänker jag i tvåstaviga banor. Främst för att jag vill ge bebben samma privilegium som jag själv har haft nämligen att kallas för det som jag faktiskt heter.
Så med risk för att än en gång reta upp nån som inte vill läsa mer om gravidgrejer tänker jag be er lägga er i min namnjakt. Många hjärnor tänker mer än en. Men Petter Lobråten, du kommer inte att komma nån vart med Herodes så det kan du lägga ner.
Och till Jörgen Pettersson som anser att det värsta en skribent kan göra är att skriva om sina barn: tekniskt sett handlar detta fortfarande om ett foster. Dessutom är den här människan betydligt värre och hon går fasen genom livet helt ohånad av JP..
