Saknaden efter en tid som flytt

Jag fikade med Zandra i dag. Sen skulle hon köpa ögonskugga och nagellack, det blev det cerisa som jag förmodar hon berättar om här.

Och då kom jag på mig själv, inte bara med en svår längtan efter att gå ut och bli lite tipsy kanske rent av salongsberusad, utan även med en mycket märklig tanke på hur många gå-ut-kvällar jag har slösat bort. Såna där kvällar när jag har gått ut utan att sminka mig tillsammans med mina vänner, utan lackade naglar, i lågklackade skor eller kanske till och med gått hem utan att stänga stan och hälsa gatsoparna välkomna på jobb. Kvällar när jag inte har dansat utan bara stått i ett hörn och glott. Kvällar när jag har blivit fegis istället för att gå fram och barsnacka med någon som ser intressant ut. Kvällar till spillo.

Jag blev lite ledsen för det. Så många finkvällar man kan slösa bort när man tror att man har hur många som helst.

Nu sitter jag här hemma fjättrad med världens gulligaste boja. Hon sover, ibland gruffar hon lite i sömnen och jag älskar henne så oändligt att det är helt värt att ha Körslaget som kvällens höjdpunkt. Tro inget annat.

Men det rycker i den slumrande krogräven ibland. Hon behöver luftas snart.