Zandra: – Jaha, nu har jag ju lovat ut din bloggplats då...
Anna: – Va? Vadå? Varför?
Zandra: – Jamen asså. Ja. Du har ju pratat om att du vill sluta och så. Och nu så tänkte jag...
Anna: – Oj. Jag visste bara inte att det var klart.
Zandra: – Men är det okej då eller? Gråter du nu?
Anna: – Nej. Jag gråter inte. Det är ok.
Detta är alltså adjö friends. Med tanke på min bloggfrekvens senaste tiden så lär saker bara bli bättre här.
Förmodligen är Z bara orolig för att jag ska förvandla XIT till en mammablogg...
Som bloggare är jag i mitt rätta element då det kommer till att leka med ord. Det är kanske det bästa jag vet. Förutom när nån faktiskt begriper att jag gör det. Då blir jag ännu gladare. Som nu!