Det var så noga. Tvåstavigt skulle det vara för att inte förvandlas till något "Sivan" eller "Pattan". Gärna inte plockat från svenska namntoppen såsom Wilma eller Ebba. Och så skulle det inte locka till varken illasinnade eller kärleksfulla smeknamn. Jag ville att flickstackaren skulle få heta vad flickstackaren heter helt enkelt. Hur svårt kunde det vara?
Ylva var liksom den perfekta lösningen. Jag känner två Ylva här i världen och bägge är mycket behagliga personer. Ylva betyder varghona vilket ger viss pondus. Gustaf Fröding skriver i en dikt om sin hembygd om "lilla Ulva vargens dotter":
| Här är stigen trängre, här är vildskog, här går sagans vallgång vild och lös, här är stenen kastad av ett bergtroll mot en kristmunk långt i hedenhös. |
| Här är Vargens gård av ris och stenrös, här ljöd Vargens tjutröst gäll och dolsk, här satt Ulva lilla, Vargens dotter, ludenbarmad, vanvettsögd och trolsk. |
vilket inte bara ger flickan litterär förankring att skryta med senare i livet utan också löser problemet med vad som ska reciteras under namngivningsceremonin. Kunde inte bli bättre.
Men då hade jag glömt att jag valt en finne att föröka mig med.
Nu har den lilla vackra vargens dotter förvandlats till "Herra Ylppö" med hela bekantskapskretsen. Visst fog för maskulinum finns dessutom eftersom den lilla krusbullens hårväxt inte riktigt hänger med och hjässan bestämt och i rakt nedstigande led efter far sin, börjar glesna. Förhoppningsvis på väg åt motsatt riktning jämfört med far dock...
Hur som helst.
Vill man se Herra Ylppö & ihmiset så finns det till exempel chans att beskåda dem i Jyväskylä den 24 januari. Själv har jag inte en susning om hur de låter och nu ska jag kolla chick flick och hinner inte lyssna... Delge mig gärna, om Herra Ylppö har några fans därute.
Här kommer dessutom ett litet perspektiv på varför jag inte riktigt hinner blogga.
Detta var för tre månader sen:
Detta är idag:
Nog fattar ni att jag har svårt att hänga med i svängarna?
Och om ni förvånat och med beundran i era hjärtan undrar om jag plockat det där med Gustaf Fröding ur mitt personliga litterära arkiv så ska jag bara informera om att Herra Ylppös farmor är bibliotekarie.
Man får i så fall hoppas att hårborttagningstekniken utvecklas framöver. Alternativt att hon hittar någon snäll, förmögen, intellektuell, socialt begåvad och snygg hårfetischist att gänga sig med.