Jag anklagas här för att vara snobbig och se ner på folk. Hälsar för dåligt på kassörskor tydligen, ska försöka bättra mig där.
Men det fick mig osökt att undra vari själva snobbighetens själ ligger. Jag minns min kompis i lusse som vägrade använda glasögon för hon ansåg sig vara ful i dem. Detta ledde till att hon sällan hälsade på folk på stan för att hon helt enkelt inte såg dem, närsynt som hon var. Och så stämplades hon som snobbig.
Själv anklagas jag då och då för det här med hälsning, för att vara snobbig eftersom jag har bott i Stockholm, att jag framför snobbigheter här på bloggen och nån gång även för att jag använder konstiga ord.
Är det alltså att vara dålig på att hälsa som är snobbighetens själ? Vad mer är snobbigt beteende? Vad gör en snobb helt enkelt? Säg ditt hjärtas mening nu.




På lilla Åland gör man ju inget annat än å hälsar på alla, för man känner ungefär alla lite. Man kan väl få va i sin egen värld ibland och stirra ner i gatan då man går på stan eller på Cunthouse eller på Mattssons i Godby.
En snobb kan man väl ändå jämföra med en ignorant, nonchalant typ, eller vad?
Dessutom är det kassörskan som ska inleda med att hälsa på sin kund. Hatar fittsura kassörskor. Det finns många.