Nu har det här med snobberi surrat kring i skallen hela dagen och nästa fråga är:
Hur bevisar man att man inte är en snobb när någon har påstått att man är det?
Förslag:
- Jag är inte snobb för ibland går jag osminkad med skitigt hår på stan.
- Jag är inte snobb för ibland dricker jag shots på Dinos.
- Jag är fan inte snobb, bara närsynt.
- Du kan ta din snobbighet och peta upp den i tryggt förvar långt in i ditt arsle. Så skulle aldrig en äkta snobb säga eller hur?
Hur försvarar man sig alltså mot anklagelser om snobberi?
"[liksom d. snob, nor. snobb, av eng. (urspr. eng. slang) snob person som fjäskar för o. efterapar de förnäma l. rika l. som vill betraktas ss. en betydelsefull person"
Om du är dig själv och lever utan att tänka för mycket på hur du beter dig så är du ingen snobb. Man behöver inte alltid vara trevlig, och bara för att man inte orkar hälsa med ett brett leende betyder inte det att man anser sig vara bättre än någon annan. Du kan ju annars dra till med frågan "Vet du egentligen vad en snobb är?" nästa gång en person anklagar dig för det. Jag tror knappast att han/hon egentligen vet vad de pratar om.