Jag är tråkig. Jag har för lite tid. Jag kan inte tänka i några andra banor än en sak i taget vilket brukar bli följden av att jag aldrig säger nej utan tar på mig mer jobb och mer jobb i nåt slags smickrad förtjusning över att någon vill ha det jag skriver.
Och istället hamnar jag där igen. Och blir tråkig. Bra tänkt.
Nästa gång nån frågar mig om jag vill jobba nåt extra ska jag säga nej. Definitivt. För i så fall kanske jag kunde få ur mig en enda inspirerad blogg att publicera här. Och inte bara denna sammanhangslösa soppa.
Vänta bara tills när höstmörkret flåsar dig i nacken och regnet piskar mot fönstret. Då kommer motivationen tillbaka. Då kommer det att kännas mycket roligare att skriva blogg istället för att stå ute och kämpa mot vind och regn.