Tre dagar senare var det sockerdags. 1 kilo per liter saft var enligt mamma alldeles barockt mycket så jag använde 1,5 kilo till 2,5 liter saft istället.
Kanske den vackraste saften jag vet. Om man bortser från flaskorna. Men det kan man ju inte eftersom saften måste frysas ner och då är plastflaskor bästa utvägen. Ett litet tag orkar man hålla på och hälla över i en fin patentkorksbutelj men sen ger man upp. Åtgången är katastrofal nämligen.
Därför satte jag genast igång en ny laddning. Med en ton av jordgubbar från Belgien.
