Här kommer ett inlägg med bilder från våra 3,5 veckor i underbara Costa Rica!


Playa Hermosa (nära Jacó), där vi satt och tittade på en surftävling i solnedgången. Var så impad över alla häftiga surfare, och senare övergick det hela i strandfest med dj och grillmat. Perfekt kväll!!


En strand inne i naturreservatet Manuel Antonio


Efter strandhänget gjorde vi någon slags hike upp till toppen av ett berg och tittade ut över havet


Sengångare! (Ursäktar för den kassa kvalitén igen)


Det här är i Montezuma. Vi åkte dit med ett par kompisar vi träffat, och gjorde en hike till vattenfallen som finns där. Här hoppade folk (och vi) från klipporna och badade nedanför vattenfallet.


Sedan klättrade vi högre upp med hjälp av rep för att komma till ett annat vattenfall där man kan stå och titta ner på det andra. Där lekte och hoppade folk också. Till och med en hund hade på något konstigt sätt tagit sig upp dit.


En dag åkte Lisa och jag på en tur till en gård där de odlade kaffe, kakao och sockerrör. På bilden är det en himla massa kaffebönor.


Vi lärde oss allt man kan tänkas vilja veta och lite till om kaffe!


Och om kakao. Det bästa där var nog provsmakningen av olika chokladsorter...

I Monteverde gick vi tillsammans med ett gäng svenskar en helvetspromenad i allt för länge i allt för brant backe i allt för svettigt väder.


Och när vi äntligen nåt toppen började det regna och molnen skymde utsikten. Bara att gå ner igen...


I Monteverde var vi också åkte zipline, alltså som en linbana högt upp i djungeln. Lite läskigt men svinkul!


Här åker Lisa iväg på den sista banan, som kallades "superman" då man istället för att åka i sittande ställning åkte såhär med armar och ben fria. Det var så högt upp, gick fort och utsikten var såklart helt amazing. Får jag någon gång chansen att åka zipline igen så ska jag absolut göra det!


Mat typisk för Costa Rica. Kött (eller kyckling) med ris, bönor och grönsaker.


Vi både började och slutade i Jacó. Det som stod på schemat där var strand och fest. En kväll blev vi inbjudna på BBQ-party med ett gäng lokala surfare, det var feelis det!

Costa Rica är ett väldigt charmigt litet land, med mycket fint att se och göra. Åtminstone vad vi upplevde så är människorna där väldigt hjälpsamma och vänliga. Finns väldigt stor chans att jag någon gång åker tillbaka dit!

Hej kompisar!

3-4 till bildinlägg från resan är ännu på kommande, men det är lite pyssligt att ladda upp många bilder här, det tar sin lilla tid, så jag hinner inte riktigt just nu.

Har en del att fixa och förbereda, jag blir ju nämligen student nu på lördag!!! :) Äntligen, efter ett (eller gentligen kanske fyra?) år av väntan! 

Jag återkommer med mera bilder när jag fått tillräckligt av champagne och firande!

I Bolivia åkte vi till Uyuni för att se "Salar de Uyuni", saltöken. Vi kom fram till Uyuni på kvällen efter ganska många timmars bussåkande och gick genast runt och hörde oss för om turer och priser. Efter en stunds funderade och prutande valde vi en tur på 3 dagar för att också få se allt möjligt annat än bara själva saltöken (som man kan se på en tur på bara en dag). Vi sov en natt och morgonen efter packade jag och Lisa in oss i en bil med fyra andra samt en guide.


Första stoppet var "cementerio de trenes", alltså "tågkyrkogården".


Där kan man se (och klättra på samt ta massa bilder) på de första tågen som kom till Bolivia.


Sedan bar det av mot själva saltöken. Det är alltså vad namnet säger, som en öken av salt. 


Det var det vitt och ljust så långt man kunde se. Förknippade det med snö, så det kändes konstigt att kunna vara ute i bara t-shirt.


Vi försökte - precis som alla andra - ta de typiska bilderna därifrån, där man har något nära kameran och en person står långt i bakgrunden och saken och personen ser lika stora ut. Man kan göra en massa kul på det här sättet, och vi lekte lite med en dinosaurie. Tyvärr fanns de här bilderna på Lisas kamera som hon blev av med.


Nästa stopp.


Sådana här landskap befann vi oss i. Var så imponerad av allt fint vi såg.



Snötäckta bergstoppar och laguner med flamingos (som inte syns på den här bilden).


Det blåste väldigt mycket, vilket var ganska fascinerande.


Här är "Arbol de Piedra", som man hittar i ett naturreservat väldigt många timmar ifrån där vi startade. Stenen är formad såhär som ett träd av vindarna.


Flamingos!


Laguna Roja, en lagun färgad röd av mineraler. Och ja, de otydliga prickarna är flamingos!



Sista natten spenderades väldigt högt upp, är så glad att vi var vana vid höjden från La Paz (som ändå är betydligt lägre ner än vi var under den här turen). Det var iskallt i vårt lilla hus där vi sov utan värme och efter klockan nio även utan lampor. Vi åt middag, drack lite vin och sedan sov jag i alla kläder jag hade med mig - vilket innebar bland annat jacka och vantar - samt tre eller om det var fyra täcken. Morgonen därefter var det väckning runt femtiden, då det bar av för att se dessa geysers i soluppgången.


Geyser.


Senare under dagen fick vi bada i varma källor.


Den här bilden tog jag bara i förbifarten genom fönstret på bilen. Allt vi såg var så fascinerande, stort och ofta väldigt vackert. Något annat som också var stort är antalet lamor vi såg.


Hade velat gå nära för att klappa, men närmare än såhär vågade jag mig inte i rädsla av att bli påspottad...

För övrigt har jag så många historier från de här dagarna. Bilen gick sönder, och det resulterade i en hel del. Bland annat att sista biten tillbaka till Uyuni tog många fler timmar än vad det skulle. Och jag var sjuk och mådde så otroligt dåligt. En annan intressant detalj var att vår guide pratade enbart spanska. 

Jag skulle kunna skriva en hel roman (eller kanske två) om de här tre dagarna, men jag tror det får räcka såhär.
 

Okej, nu gör jag ett nytt försök med att få upp lite bilder här. Börjar med att visa hur det såg ut när vi besökte Titicaca, världens högst belägna farbara sjö. Ursäktar att de flesta bilderna är rätt dåliga, men vågade inte ta med en bättre kamera ifall den skulle ha blivit snodd.

Vi gjorde en dagstur på en båt, med två stopp.

 
Det första vid dessa vassöar. På varje ö bor en familj. Öarna består som sagt av vass, husen är byggda av vass, deras båtar är av vass och de till och med äter en del av vassen. Det är den enda "frukt" de äter.


Här har vi några av de som bodde på ön samt vassbåtarna, som vi också fick en åktur med.


Guiden visade och berättade bland annat om vad de äter. När det är något extra tillfälle, till exempel om någon gifter sig, äter de sån här fågel (som jag inte minns vad heter). Under nätet som syns i bakgrunden hade de ett par stycken fåglar fångade.


Vi fick provsmaka vassen de jämförde med banan för oss. De skalar en viss del och äter det som sagt som frukt.


Kvinnorna sålde diverse hantverk.


Innan vi hoppade på båten och åkte vidare berättade och visade guiden oss diverse saker om de här människornas liv. Så svårt att tänka sig hur annorlunda livet ser ut, beroende på var du råkar vara född.


Det andra stoppet var en större ö, Taquile. Guiden berättade igen för oss om människorna som bor där, visade hurdana kläder de bär och förklarade vad de olika färgerna betyder. Till exempel lärde vi oss att kvinnorna måste gå 5 meter bakom sina män, och de får inte prata utanför hemmet.


Vi gick en svettig vandring till dit vi skulle äta lunch. De som inte tagit med sig picknick åt "trucha", en fisk som jag också senare åt flera gånger.


Utsikt över Titicaca!

Hört att folk är otåliga över bilderna från resan. Ni som undrar, nej jag har inte glömt. De är på väg. Bara jag "landat" färdigt.

Har tagit några dagar till att försöka "landa" och göra allt jag sett fram emot, träffa alla jag saknat, äta allt jag varit sugen på. Och liksom inse att jag är på Åland nu. Minnas att jag bor här. Fatta att jag inte har en buss som tar mig vidare till nästa stad om ett par dagar.

Det börjar sjunka in nu, att jag kommit hem. När jag satt i Lima och väntade på flyget tycktes det som en evighet sedan jag var hemma. Nu är jag här, allt är sig likt och förutom att snön är borta känns det inte som att jag varit borta överhuvudtaget.

Jag går på gator jag gått så många gånger att jag känner till varendra spricka, grop och gupp. Tänker att det här är hemma och vet inte riktigt hur det känns.

Men jag funderar inte desto mer över saken, för just nu är jag glad och nöjd ändå. Just sommarmånaderna vill jag inte heller spendera någon annanstans än just här, på lilla paradisön. Sedan blir det ju höst, och jag är inte bunden till något alls. Fri att göra vad jag vill, var jag vill.

Förresten, ni som följt bloggen enbart av intresse för min resa, sluta inte läsa än! Det kommer inlägg med bilder, bland annat om Titicaca.

Det blev tyst här för jag fick så bråttom att ha kul mina sista dagar i Latinamerika. Så jag bara njöt, och glömde bort internet.

Och jaha, nu är jag plötsligt hemma. Väldigt delade känslor kring den saken. Första natten i egen säng var gudomlig och reissumies var det godaste jag smakat på så länge jag kan minnas, men jag fryser och saknar redan så mycket och så många.

Nu väntar sommar på vår lilla paradisö, och sedan får vi se vad som händer. Förhoppningsvis något lika äventyrsfyllt och bra som de senaste månaderna.

Efter Huacachina provade vi lyckan pa ett par strander pavag tillbaka mot Lima. Pa det forsta stallet overnattade vi. En natt tillsammans med kackerlackor, myror och fagelskit i hela badrummet av duvorna i fonstret och vi gav upp da det inte var sol och strandvader nar vi vaknade. Testade pa ett annat stalle en bit darifran, men det var totalt dott och igenbommat da sommaren har ar slut nu. Sa, det bar av tillbaka till Lima for att spendera var sista tid har.

Hittills har vi testat pa ett annat omrade an Miraflores (dar vi annars spenderat storsta tiden), Barranco. Charmen med det ar att det ska vara bohemiskt, romantiskt och himla myspys. Och jo, det var ett mysigt omrade.

Idag har vi utrattat det sista passarendet pa ambassaden. Sedan besokte vi diverse marknader med namn i stil med "Inka Market" for att handla de sista souvenirerna och presenterna vi varit pa jakt efter.

Nu har vi tre hela dagar kvar har innan det ar dags att flyga hem till Aland. Ska bli skont att aterse vissa grejer, men vad jag onskar vi hade mera tid (och pengar) kvar. Finns sa manga lander, sa manga stader, sa manga matratter, sa manga manniskor och sa mycket kul och jag vill bara se och uppleva mera, mera, mera!

Vi har nu varit i Huacachina, ett stalle 5 timmar soder om Lima.


Om man googlar stallet sa ar det har vad som kommer upp, och sahar ser det ut ocksa. Ett litet stalle vid en liten oas mitt ute bland sanddynerna.


Vi akte runt i en san har sakallad sand buggy. Varre (=roligare och laskigare) an alla berg- och dalbanor jag akt! Sa himla kul, vi skrek oss alla ganska hesa.

Sedan stannade man och akte sandboard, alltsa som snowboard fast i sand, ner for sanddynerna. Forsokte mig pa att sta upp, men eftersom jag aldrig akt snowboard kan ni ju tanka er hur det gick. Men jag bjod val alla pa en del skratt. Nar jag insett att jag inte skulle lara mig aka utan instruktioner akte vi i stallet pa mage pa bradan. Var lite laskigt i sista backen som kanske var 100 meter lang, men sa skoj!

Aker ni nagon gang till Peru ar detta verkligen nagot jag rekommenderar! Att det var varmt och sol och fanns pool pa de flesta hostel dar var ju inte heller helt tokigt.

Som sagt ar vi nu i Lima. Det ar en harlig stad. Faktiskt, min nya favoritstad. Stort och for oss ovana latt att tappa bort sig, men anda ordentligt skyltat sa det ordnar upp sig efter en stunds virrande. Det ar rent och frascht, och det basta av allt ar att Lima ligger vid havet. Vi har promenerat langs stranderna bada dagtid och i solnedgang och det ar verkligen fint.

Vi har under helgen bott pa Loki, ett sa kallat partyhostel. Nar baren dar stanger klockan ett aker alla tillsammans till nagon klubb, sa vi har gatt ut bade fredag och lordag. Aven klubbarna ar frascha och jag har aldrig tidigare gatt ut pa sa pass stora stallen sa det har varit riktigt kul. Aven om man emellanat onskar man var fodd med en morkare harfarg... Och jo alla oroliga mammor, vi tar det forsiktigt, har huvudet med oss, tanker efter osv osv.

Vad mera? Lisas pass ar ordnat, nar vi fick det fixat firade vi med lyxfika pa Starbucks. Pa dagarna har vi forutom att promenerat runt i stan legat pa Lokis takterass i bikini och sorplat strawberry-mojitos. Vi har ocksa hangt med tva killar fran Australien vi traffade forst i La Paz, senare motte upp i Cusco och nu aven har.

Njuter verkligen av varje minut har, kunde inte ha det battre!

... Det finns vissa saker som ska bli trevliga att aterse.

Att kunna ta en varm dusch i ett frascht badrum nar man kanner for det kommer kannas sa lyxigt. Har vet man aldrig om man kommer att fa varmvatten eller inte. Och aven de sunkigaste toaletterna hemma kommer vara superfrascha med en del man varit tvungen att anvanda har.

Morkt brod. Ah, reissumies vad min mage saknar dig.

Mat nar man vet vad det ar man kommer fa nar man bestaller. Visst finns det mycket god mat har, men ofta far man bara chansa och ta nagot ur menyn man bara pa ett ungefar forstar vad ar. Det var kul i borjan, men det ska bli skont att veta vad det ar man stoppar i munnen igen.

Att slippa vara radd att fa en allergisk reaktion varje gang man ater choklad/glass/kakor. Ar notallergiker, och jordnotter ar de allra varsta. Hemma anvands det valdigt lite jordnotter, sa det ar oftast lugnt. Nastan varje gang jag aker utomlands rakar jag fa i mig nagot med jordnotter, och denna resa ar inget undantag.

Kunna ranna runt i alla delar av stan vilken som helst tid pa dygnet utan att vara nervos. Ar man smart har haller man sig inne pa kvallarna sa langt det gar. Ska vi ut ar vi alltid i stora sallskap, och det ar inte direkt sa att man cyklar hem for sig sjalv som efter Arken.

Och saklart familjen, katten och alla kompisar.

Men som sagt, jag har absolut ingen hemlangtan annu, och den har resan hade kunnat vara sa mycket langre om jag haft mojlighet.

Jaha, sa vad har vi haft for oss de senaste dagarna? Vi borjade med att gora en dagstur pa Titicaca. Det var valdigt fascinerande och intressant. Tankte beratta mer om det nar jag ar hemma och kan visa bilder ocksa.

Sedan tog vi oss till Cusco, hade nagra festdagar innan det var dags for en av resans hojdpunkter, Machu Picchu. Machu Picchu var helt otroligt att se och vi hade en valdigt duktig guide. Mer om MP kommer ocksa nar jag kan visa bilder. Sa nu far ni be godnattboner for att ingen ska rana mig och ta min kamera.

Efter en buss pa 20 timmar ar vi nu i Lima, huvudstaden. Imorgon ska vi till ambassaden och krangla med Lisas pass, sedan vantar en till festhelg. Darefter ar det sol och strand som ar planerna for var sista tid har!

Kan inte fatta att det bara ar cirka 2,5 veckor kvar tills jag maste aka hem. Ar inte alls redo for det annu.

Okej, jag hoppas jag har kampat for att fa nagon over en landsgrans (givetvis helt pa spanska) for sista gangen. Nar vi skulle ut ur Bolivia fick Lisas provisoriska pass nagra skeptiska blickar och efter manga om och men fick vi sedan ett "ak tillbaka till La Paz och fa en stampel, sen kan vi slappa over henne".

I detta lage kan man sa att saga bli lite upprord eller dra en rad suckar, sarskilt nar man ar dodligt trott pa La Paz och akt buss i flera timmar for att antligen komma vidare. Poliserna var anda realtivt vanliga och trevliga, sa vi testade helt enkelt med ett "nej". Kan inte minnas nar min hjarna senast gick pa sadant hogvarv for att forklara hela situationen pa spanska. Och varfor ett lexikon inte innehaller ord som sno, stulet, stjala eller liknande kan jag heller inte forsta.

Efter att vi bada tva blivit relativt svettiga, hjarnan var nara explosionsgransen och manga suckar senare fick vi forklarat vad vi ville och forstod att vi kunde val fa stampeln dar da, mot betalning. Manga lattnadens suckar, tills vi insag att vi inte hade tillrackligt med bolivianos kvar. En stunds overvagande, och sedan gick de med pa att ta emot dollar.

Utmattade av stressen over att inte fa komma over samt efter att ha anvant all spanska vi kan - och inte kan - samt 40 dollar mindre i Lisas planbok promenerade vi over gransen. Och nu ar vi i Peru! 

Problemet med Lisas pass ar lost och vi kan nu aka mot Titicaca. Vagen till Copacabana ar fortfarande blockerad samt att vi har lite tidsbrist. Darfor aker vi till Puno, som ligger pa peruanska sidan av Titicaca. Alltsa har vi var sista dag i Bolivia och om nagra timmar ar vi i ett annat land. Spannande!

Vi har bara ett par dagar dar, sedan maste vi ta oss mot Cusco, staden dar var Machu Picchu-tour borjar. Vi har alltsa redan bokat och betalat den till den 7:e. Sa hoppas vi inte stoter pa fler forhinder nu sa vi sakert hinner till Machu Picchu, nagot av det jag sett mest fram emot med resan.

Nasta uppdatering kommer fran Peru!

Forresten, tusan sa torr jag ar i mitt skrivande nu for tiden. Men, jag vet att det ar ratt manga dar hemma som ar intresserade av vad som hander och vad vi gor  sa jag forsoker bara meddela det.

Har oftast lite tidspress da jag endera betalat for en viss tid pa nagot café eller sa ar det ko till datorerna pa hostelet, och med alla mejl och facebookmeddelanden finns det da ofast inte sa mycket tid att lagga pa att vara rolig och tanka pa att skriva bra.

Hoppas ni forstar och tycker det ar kul att lasa anda. Kommentera garna om det ar nagot sarskilt gallande var resa ni vill att jag ska beratta om!

Har i Bolivia ar pasken stor och viktig. En ratt intressant sak ar att det ar forbjudet att dricka/salja alkhol under torsdag och fredag. Enligt en kille harifran vi traffade i Rurrenabaque sa blir det 2 dagars "fangelse" om polisen kommer pa en med att dricka. Vi fragade om det skulle galla aven oss, och han pastod att det galler alla.

Pa grund av ett problem med Lisas pass och att vagen till Copacabana ar blockad pa grund av nagon protest sa ar vi annu en gang fast i La Paz. Da det ar pask ar alla lediga, sa nar vi forsoker fa tag i nagon pa konsulat och ambassad ar alla hemma och firar pask. Till och med nar vi ringer "nodnumret" som ska vara tillgangligt 24/7 ar det ingen som svarar.

Sa, igar forsokte vi oss pa lite smatt paskfirande. Vi skulle ga till ett torg och titta pa nagon procession mamma berattade for oss om, men nar vi fragade har kande de inte till det sa vi struntade i att ta oss anda dit och tittade runt pa stan istallet. Overallt saldes det paskagg och liknande, sa vi kopte diverse harar och agg och gick till hostelet och hade chokosiesta. Efter att varit nere pa lagre hojder emellan ar det igen lite flasigt och tungt i huvudet har i La Paz.

Pa eftermiddagen marktes det att alla tog paskledigt. De annars sa livliga och fargglada gatorna blev plotsligt tomma, omojliga stallen att ta sig over vagen pa grund av trafiken var inte langre nagra problem, alla stand dar det saljs allt man kan tanka sig stangdes och sa vidare.

Glad pask pa er alla dar hemma!

Nar vi skulle till Amazonas flog vi till Rurrenabaque. Flyget var litet, det rymde max 20 personer. Ny (skakig) upplevelse. Nar vi landade pa den sa kallade flygplatsen mottes vi av efterlangtad varme. Flygplatsen var ocksa en ny upplevelse, vanthallen var utomhus, ingen skanning av handbagage och endast ett stalle att checka in och en gate. Och en gris lunkade forbi nar vi kom ut.

Taxin var moppe, med ryggsackar och allt blev vi skjutsade till ett hostel. Sedan hittade vi ett bra foretag och bokade var Pampas-tur pa 3 dagar, men mer om den senare.

Efter turen stannade vi 2 natter i "Rurre" bara for varmens skull. Det var lagsasong plus att 60% av turisterna dar ar fran Israel och alla dom hade stuckit till La Paz for att fira pask, tydligen. Men vi hade nagra skona dagar med sol, lite for manga happy hour-drinkar och annat fint.

Nu ar vi, annu en himla gang, tillbaka i La Paz. Laddar for Copacabana och Titicaca.

Vi har nu kopt flygbiljett till Amazonas, och vantar pa vart flyg som gar runt kl. 17 idag. Vi har inte kopt nagon tur an, men tanken ar en tredagars i pampas. De turerna gar ut pa att man aker bat och far se apor, faglar, krokodiler, anakonda, fiska pirayor och simma med rosa (...?) delfiner. Guiden visar och berattar ocksa om giftiga vaxter och vilka vaxter man kan anvanda som olika mediciner.

Blir lite svettig nar jag tanker pa en fet anakonda, men for ovrigt ska det som ni sakert forstar bli valdigt spannande!

Vet inte om jag kommer ha tillgang till dator pa nagot hostel dar borta, annars hors vi val nar vi maste via La Paz igen for att aka vidare mot Titicaca.

Ja, pa tal om lamor. Som den djurvan (nord?) jag ar sag jag fram emot att fa se lamor, har aldrig tidigare gjort det. Vid det har laget ar det mycket mojligt att vi sett flera tusen. Bade pa hall fran bil/buss, men ocksa lite narmare under var tur i saltoken da chaufforen svangde in till sma byar for att leta efter en mekaniker.

Nar de star och betar ser de typ ut som forvaxta far, men av nagon anledning tittar de alltid upp nar man kommer forbi. Med sin langa hals, sina oron som ofta har fargglada tofsar (varfor har jag inte forstatt an) och sin stirriga blick ser de ratt puckade men oj sa sota ut.

Eftersom de spottar nar de kanner sig hotade och man INTE vill bli paspottad har jag annu inte vagat ga tillrackligt nara for att klappa och ta bra bilder, men det ar nagot jag vill ha gjort innan vi aker hem.

Har kommer lite googlelamor:


Typ sahar ser dom ut nar dom tittar upp fran sitt atande nar man kommer forbi.


Sahar ser bebisarna ut. SA SOTA!!


Tofsarna... Nasta gang jag har chansen att fraga nagon om grejen med tofsarna ska jag gora det!

Eftersom man maste aka via La Paz, atminstone for bussbyte, nar man ska nagonstans befinner vi oss nu har igen. Forra gangen vi var har at jag "almuerzo del día", alltsa dagens lunch, for 30 bolivianos (under 5€). Lunchen innebar frasch salladsbuffé, soppa till forratt (vilket for ovrigt verkar vara ratt vanligt har), huvudratt dar man kan valja bland 6 olika, en liten efterratt och mate de coca. Maten ar liksom bra restaurangmat, helt galet hur det kan vara sa billigt.

Hur som helst, idag gick vi dit igen. Tjejen som serverade oss kom ihag oss fran senast och fragade om jag ville ha "dagens lunch" igen. Jag kan typ kyckling, fisk, kott och gronsak pa spanska, men inte sa mycket mer specifika matord an sa. Alltsa blev det valdigt manga fragor angende menyn forra gangen nar "pollo" var det enda ordet jag kunde. Troligen darfor hon kom ihag oss... Har liksom bestamt mig for att inte vara blyg, utan forsoka fraga det jag undrar oavsett om spanskan racker till eller inte.

Idag gick det lattare med bestallningen. Hade namligen bestamt mig for att prova pa lama! Det ar en vanlig ratt har och jag gillar att testa nytt da det galler mat. Samt att det bara var det och kycklingen jag forstod vad var, och jag hade inte lust att besvara henne igen genom att forsoka forsta vad de andra ratterna innebar. Lama var helt gott, smakade som vilken annan ljusare biff (typ gris) som helst. 

Under var tur i Salar de Uyuni (saltoken) fick vi se sa mycket fint och haftigt. Forsta dagen besokte vi "cementerio de trenes", dar finns de forsta tagen som kom till Bolivia for 115 ar sedan. Vi besokte ocksa sjalva saltoken. Det var haftigt att se, allt var sa vitt och sag ut som is men samtidigt gick folk runt i t-shirt.

Dag nummer tva sag vi flera laguner, en del av dem med flamingos. Sa konstigt att titta upp, se snotackta bergstoppar samtidigt som det nere pa marken pa vissa stallen var okenliknande och sa dessa vattenflackar med rosa flamingos. Vi betalade ocksa in oss i en nationalpark, dar sag vi bland annat en lagun som var fargad rod pa grund av mineraler.

Under dagen fick var bil nagot fel, sa det gick bara att kora langsamt. Sa vi kom fram till stallet dar vi skulle overnatta sist av alla, vilket innebar att vi fick ett rum dar det inte gick att elda for varme och lamporna inte riktigt fungerade. Somnade med alla klader jag hade med mig, ocksa vantar.

Tredje och sista dagen blev vi vackta 5 pa morgonen, klev ut i minusgrader och sa bar det av mot nagra geysers i soluppgangen. Vi akte sedan vidare till en varm kalla dar de som ville kunde bada, men sjalv var jag for frusen.

Hemfarden blev nagot av ett aventyr da bilen fortfarande inte fungerade och jag var ordentligt aksjuk. Efter nagra timmar kom vi till en by dar chaufforen akte runt och forsokte fa tag pa en mekaniker. Han pratade endast spanska, och under resten av turen forstod jag bra men da han borjade forklara felet pa bilen hangde jag inte riktigt med. Samtidigt klev en tjej in i bilen for att visa honom vagen till en mekaniker, hennes bebis skrek, jag madde illa och hon forsokte prata med oss. Kaos! Till slut fick vi hoppa in i en annan bil da ingen mekaniker fanns pa plats. Efter ca en halvtimme dog batteriet i den nya bilen, och dar stod vi mitt ute i ingenstans i morkret. Men som tur var gick det snabbt att ordna och vi kom tillbaka till Uyuni, 4 timmar for sent.

Langtar tills jag far visa er bilder pa allt vi sett, ar sa imponerad over hur mycket fint det har landets natur har att bjuda pa!

ANTLIGEN har antibiotikan borjat hjalpa, och jag borjar sakta men sakert kanna mig battre. Sa idag har vi kopt bussbiljetter till Uyuni, dar saltoken ligger. Bussen gar kl. 19 ikvall och vi ar framme ca 12-13 timmar senare. Roligare saker an den bussresan har man val haft att se fram emot, men det ska bli kul att se nagot annat an La Paz.

Val framme ska vi hitta nagon tur vi vill ta. Lisa ar sugen pa en dar man forutom saltoken far till en vulkan, och jag vill garna ha en med varma kallor. Och sa hoppas jag pa att vi far se flamingos och lamor under turen! Sa vi ska ga runt och se vad olika foretag erbjuder tills vi hittar den som passar oss bast.

Troligen blir det en tur pa cirka 3 dagar, sa vi hors val efter det. Om jag nu overlever bussfarden dit.

Jahapp, da ar vi bada satta pa antibiotikakur och strandade i La Paz tills vi mar battre. Eller, Lisa gor val redan det men sjalv har man haft battre tider sa att saga.

Aja, hade nog raknat med att bli sjuk nagon gang under 2,5 manader. Dock kanske jag ocksa hade raknat med att medicinerna skulle hjalpa och att det hela skulle ga over lite snabbare. Men men, jag hoppas pa antibiotikan. Och det har ar val ett aventyr i sig det med. Sjukhusbesoket gick till exempel pa spanska med inslag av engelska och en del google translate. Men det funkade det med. Vi far verkligen ova var spanska.

La Paz ar kul, i tva eller tre dagar. Inte nastan en hel vecka. Sa, nagon som varit har som har tips pa nagot vi skulle kunna gora? Med hansyn till att vi inte mar riktigt hundra, och inte orkar nagot allt for langt bort eller anstrangande. Har namligen vissa ljusa stunder mitt pa dagen da jag mar battre och det funkar att ga ut och gora nagot en stund.

Eftersom vi bada tva ar sjuka tog vi oss till lakare har i La Paz, och vi hamnade ta en massa prover av vilka de sista svaren kommer imorgon. Darfor har vi varit tvugna att vanta har. Sa nar vi inte matt skit har vi rant runt pa stan och spanat in marknaderna.

Kopte varldens mysigaste alpackatroja samt varma sockor for att slippa frysa. Sedan fick jag verkligen lagga band pa mig sjalv, finns sa himla mycket fina saker har. Men ar ju inte har for att lagga pengar pa shopping - forutom nodvandigheter - utan upplevelser. Det ar i alla fall roligt att bara ga runt och titta pa alla farger, monster och fina tyger.

Hoppas sa galet mycket att vi ar friskare imorgon och att proverna ar okej, borjar bli lite trakigt att hanga i La Paz nar det finns sa mycket annat att se. Hall tummarna sa hors vi!