Jag och några tjejkompisar har nyligen avklarat en vecka på Sunny Beach, som levererade. Vi åkte dit för att fira att de blir studenter (och att jag som går på fyra år har orkat mig igenom ytterligare ett tungt skolår). Och firade, det gjorde vi. Hela veckan blev lite som en enda stor fest.


Årets härligaste vecka


... Fylld av skönt strandhäng,


väldigt många skrattattacker,


god glass och mat,


trevliga uteserveringar och såklart varandras sällskap,


poolhäng,


och det bästa av allt: nya kompisar, fylla, fester och allt för många tequilashots!


Avslutningsvis måste jag väl visa att jag själv också var med på resan. Är så jättenöjd med allt, det här gör vi om!

Om jag vaknar upp en lördag eller söndag (utan baksmälla eller väntande jobb) är en av mina nya faovirtsysslor att fixa ihop en riktigt stor och god frukost.

Istället - för att som på vardagar då skolan väntar ta en tråkig macka för att det går snabbast - kanske jag lagar smoothie, äggröra eller varför inte fruktsallad. Och sedan sitta ner och faktiskt njuta av kaffet, istället för att bara hälla det i sig för att så snabbt som möjligt vakna till liv.

Senast idag satt jag ner och åt länge, och gott. Så bra start på dagen!

Idag åker mamma och pappa iväg till Barcelona. Är lite avis, Barcelona är nämligen en stad jag själv skulle vilja besöka. Har hört så mycket fint om den. Men, jag hinner.

Är inte heller SÅ avundsjuk just nu, jag ska ju snart själv ut och resa. En vecka i Bulgarien med en hög tjejkompisar är vad jag har att se fram emot. Inte helt fel det heller, så att säga.

Nedräkningen börjar idag: en vecka kvar!

Idag har jag både varit till stallet och tittat på dansuppvisning. Men mest insett hur mycket jag saknar mitt liv.

Jag har nu i ett halvår haft en skadad höft. Sex tunga månder präglade av besvikelse, värk och sömnlöshet.

Ingen ridning eller dans, mitt livs två överlägset största ingredienser. Inga löpturer i skogen när jag behöver göra av med energi. Inget gym. Inga powerwalks för att rensa tankarna. Inga vilda och galet kul krognätter. Jag lever ett stillsamt, tillbakahållet och sorgset liv. Och det livet är inte mitt.

De saker jag älskar, och som gör mitt liv till just mitt, har tagits ifrån mig. Och varit frånvarande allt för länge.

Vissa dagar, kanske då jag har något kul jobb på gång eller solen lyser extra skönt, kan jag för stunden tränga bort det här och njuta av livet ändå. Men vissa gånger - som idag - är allt bara en enda bedrövelse.

Jag saknar mitt eget liv. Massor.

... Men råkade snegla ner mot klockan istället och ja oj ja, vad snabbt dagarna går. Vart tar alla timmar vägen? Nu är klockan plötsligt elva och jag måste hoppa i säng. Ska nämligen upp och jobba imorgonbitti.

Nåväl.

Eftersom jag nu inte skrev om vad jag tänkt har jag ju något att skriva om imorgon istället.

Godnatt!