Som resten av Ålands ungdomar gillar jag Rockoff och allt vad det inntebär. Inte bara för att det är årets bästa festvecka, utan för att hela vår lilla stad känns så glad och levande.

I år också på grund av musiken (ja, ofta är festandet största delen av grejen med Rockoff). Väldigt bra jobb gällande artistvalet. Jag själv kunde ta del av Maggios bra texter, spralliga Timbuktu, galet bra Adrian Lux och dansvänliga Rebecca & Fiona. Nu - nöjd, glad och några bra musikupplevelser rikare - ska jag förväntansfullt invänta nästa år, och hoppas på att det blir lika grymt. Och såklart att min höftskada har ordnat upp sig, så jag också kan hoppa och dansa.

Och exakt där skulle någon högre makt fattat vinken, hört mina böner, och ge mig en lika härlig fortsättning på sommaren.

Tack på förhand.

Jag har minisemester på fyra dagar. Tältet är nerpackat och nu åker jag iväg till Jurmo och Island In The Sun för att ta tillvara på sommaren lite. Woho!

Alltså, det finns en rad förklaringar till varför jag uppdaterar så sällan.

Dels funderar jag lite på vad jag vill med den här bloggen. Vill jag vara rolig och skämtsam, visa det fina i livet, vara någon slags inspirationskälla, bara skriva eller möjligen något helt annat?

Sedan så har jag sedan jag blev med iphone börjat ägna mig allt mer åt till exempel twitter och instagram, och bloggen har liksom blivit lite åsidosatt.

Till på det har jag en hel del att fundera på. Försöker planera min framtid. Välja ett yrke, planera en tre-sex månader lång resa och sånt där. Stora saker. Viktiga saker.

Och till sist kan jag ju inte glömma att det är sommar! Bland det bästa jag vet här i livet. En tid då Åland faktiskt kan kännas ganska underbart. Då jag inte jobbar försöker jag njuta, och det gör jag bäst någon annanstans än inomhus framför datorn.

Då vet ni. Och man kanske aldrig vet fullt ut vad man vill med sitt liv, men bättre än den totala förvirring jag befinner mig i just nu kan det vara. När jag kommer dit, då blir det bättre med bloggandet också.