Bloggar utan bilder är ofta tråkiga. Och tråkig, det vill man ju inte vara. Så nu ska jag visa några bilder.

Min fina Mickis har flyttat till Uppsala för att gå en teaterskola, och innan hon flyttade iväg hade hon en liten avskedsfest med 60-talstema (som när alla väl hittat sina outfits blev både 50-, 60- och 70-tal).

Alla var så fina, och det är ju så kul med temafester!

Och förresten är det inte bara Mickis, utan flera andra av mina kompisar har också flyttat iväg åt olika håll de senaste veckorna. Avslutar det här inlägget med ett stort lycka till åt er alla! ♥

Som ni kanske vet går jag gymnasiet på fyra år istället för tre, och passar därför på att inleda mitt fjärde och sista Lusseår med att skriva om de fyra studentprov resultaten blev mindre fina i.

Hur som helst. Tro inte att jag inte har lust att skriva, det har jag! Jag måste bara prioritera, och fokus ligger nu på att höja vitsorden och ha större chans att komma in på de utbildningar jag vill.

Och ja, om jag inte skulle orka plugga mer skulle nog mina vanliga betyg man söker till Sverige med räcka. Men jag råkar ha hittat staden jag tror jag skulle trivas bäst i för att studera vidare - Helsingfors. Och varför skulle man nöja sig med något som säkert också skulle funka, när man med lite kämpande kan få precis det man vill?

Jag vägrar ge upp och nöja mig med andrahandsvalet (och jag VET att jag kan bättre), så nu, tillbaka till pluggandet.

Från utbildning och ångest till något helt annat - århundradets simplaste (och smått oseriösa) recepttips.

Tänkte nämligen här om kvällen, när jag redan proppat i mig så mycket kolhydrater att magen var svullen som om jag skulle ha svalt en fotboll (typ), att eftersom den redan var så svullen kunde jag lika bra fortsätta unna mig dagen ut, och börja på nytt dagen efter. Så jag tog mitt ohälsosamma tänk och ställde mig i köket.

Som den "cheeseoholic" jag är blev det pasta med ost, eller som så ofta i mitt fall ost med pasta.

Såhär gör du: koka lite pasta i valfri form. Själv gillar jag fjärilspasta, eller vad det nu heter på riktigt. Medan den kokar river man lite (massor) med ost, vilken som helst funkar. När jag är riktigt lyxig blir det först en ost och så toppar jag med parmesan. Sedan strör man osten över, låter den smälta några sekunder och sedan är det bara att hugga in, njuta och invänta frågan "är du gravid?"

Kom på att det kanske går åt rätt håll ändå, för här är en lista med exempel på yrken jag det senaste året funderat på (mer eller mindre seriöst):

Läkare
Sjukgymnast
Fotograf
Mentalvårdare
Hälsopedagog
Ridlärare
Gymnasielärare (i spanska eller psykologi)
Veterinär
Sjuksköterska

Och allt möjligt annat. Så ni ser, listan har ju åtminstone förkortats. Alltid något.

Kanske den tids nog går från tre eller ett, vem vet?

Varninig: ett långt inlägg mest för min egen skull, för att reda ut ett trassligt garnnystan i mitt huvud, innehållade väldigt lite underhållning för ointresserade av vad jag vill studera.

För si sådär fem år sedan bestämde jag mig för jag ska bli journalist. Praoade sedan på Ålandstidningen, gjorde något frilansjobb och bestämde mig ännu mera.

Så började jag Lusse och fastnade för ämnet psykologi. Ville lära mig allt om hjärnan, beteende, känslor och så vidare. Tänkte att jag kanske hittat min grej, att det är psykologi jag vill plugga vidare. Tills någon informerade mig om att man behöver toppbetyg.

Släppte psykologin ganska snabbt efter det, och kom istället fram till att socionom kunde vara något för mig. Människor, samhället och möjligheten att jobba inom väldigt många olika områden med samma utbildning. Perfekt för mig, som blir uttråkad så snabbt.

Frilansade lite mera, åkte till Helsinfors och besökte universitetet och kände hur Soc&Kom och journalistiken ropade på mig. Bestämde mig på nytt för att bli journalist. På riktigt.

Trodde jag. För nu har jag läst på och förstått att man åtminstone i Åbo också kan komma in på psykologi via urvalsprov. Med andra ord har jag på nytt börjat fundera över ifall jag kanske skulle kunna komma in, trots allt. Jag kanske inte finner alla typer av psykologjobb intressanta, kan till exempel inte riktigt se mig själv hjälpa vid bedrövliga skiljsmässor. Men jag kunde kanske inrikta mig på barn och ungdomar. Eller möjligen forskning.

Ju mer jag funderar på saken desto mer sugen blir jag. Psykologi är så intressant att det till studentprovet i början var som att läsa en bok för underhållningens skull. Och samtidigt ropar skribenten inom mig om hur kul jag skulle tycka journalistik var. Och socionom skulle garanterat passa mig.

Slutsats: HJÄLP! Jag har alltid beslutsångest, men det här kan vara mitt livs värsta!

Sådär, ungefär en hel roman om vad som föresgår i mitt huvud inför framtiden. Hoppas ingen som hade hoppats på lite skön lördagshumor läste.

Råkade snegla i kalendern för typ första gången den här sommaren och såg att det idag är första augusti. Alltså VA? Har det ens varit vår än? När försvann snön? När var midsommar?

Jag har för guds skull inte ens tagit årets första dopp och så är det mitt i allt augusti. Hjälp! Är det såhär fort tiden går när man blir vuxen? Så man knappt hinner med?

För tillfället känns det både bra och dåligt. Dåligt, för jag älskar sommar, värme och sol. På vintern är jag som ett trött och energilöst spöke. Men också ganska bra då jag vill bli klar med gymnasiet så fort som möjligt, göra min resa (som jag ska berätta om snart) och sedan nån gång börja studera något jag faktiskt tycker är intressant och vill jobba med.

Hur som helst, går tiden så här snabbt lär det väl vara julafton snart också. Då kan jag ju passa på och berätta vad jag önskar mig i julklapp. En fjärrkontroll till livet. Ni vet, snabbspola, backa, repeat och paus.

I och för sig verkar någon redan ha snabbspolat min sommar, men den personen förstod ju inte att det var fel knapp. Lite paus hade känts skönt.