Varninig: ett långt inlägg mest för min egen skull, för att reda ut ett trassligt garnnystan i mitt huvud, innehållade väldigt lite underhållning för ointresserade av vad jag vill studera.
För si sådär fem år sedan bestämde jag mig för jag ska bli journalist. Praoade sedan på Ålandstidningen, gjorde något frilansjobb och bestämde mig ännu mera.
Så började jag Lusse och fastnade för ämnet psykologi. Ville lära mig allt om hjärnan, beteende, känslor och så vidare. Tänkte att jag kanske hittat min grej, att det är psykologi jag vill plugga vidare. Tills någon informerade mig om att man behöver toppbetyg.
Släppte psykologin ganska snabbt efter det, och kom istället fram till att socionom kunde vara något för mig. Människor, samhället och möjligheten att jobba inom väldigt många olika områden med samma utbildning. Perfekt för mig, som blir uttråkad så snabbt.
Frilansade lite mera, åkte till Helsinfors och besökte universitetet och kände hur Soc&Kom och journalistiken ropade på mig. Bestämde mig på nytt för att bli journalist. På riktigt.
Trodde jag. För nu har jag läst på och förstått att man åtminstone i Åbo också kan komma in på psykologi via urvalsprov. Med andra ord har jag på nytt börjat fundera över ifall jag kanske skulle kunna komma in, trots allt. Jag kanske inte finner alla typer av psykologjobb intressanta, kan till exempel inte riktigt se mig själv hjälpa vid bedrövliga skiljsmässor. Men jag kunde kanske inrikta mig på barn och ungdomar. Eller möjligen forskning.
Ju mer jag funderar på saken desto mer sugen blir jag. Psykologi är så intressant att det till studentprovet i början var som att läsa en bok för underhållningens skull. Och samtidigt ropar skribenten inom mig om hur kul jag skulle tycka journalistik var. Och socionom skulle garanterat passa mig.
Slutsats: HJÄLP! Jag har alltid beslutsångest, men det här kan vara mitt livs värsta!
Sådär, ungefär en hel roman om vad som föresgår i mitt huvud inför framtiden. Hoppas ingen som hade hoppats på lite skön lördagshumor läste.
Att välja ett yrke - fy fan så svårt!
Kommentera
Kommentarer (2)
Av: Chipsbert - 04.08.2012
Alright, lite hjälp på traven med korta sumeringar som egentligen inte är av vikt men som ändå kanske kan hjälpa. Vill du bli socionom? Bäst att du har en förkärlek för pappersvädning och kommunalpolitik. Vill du bli psykolog? En bra psykolog VILL hjälpa bedrövliga människor, och ser det inte som något negativt. Vill du bli journalist? Ja, det vill du nog, och det verkar också passa dig. :)
Isa svarar:
Jagmenade inte att jag inte vill hjälpa "bedrövliga människor", jag kan bara inte riktigt se mig själv inom alla områden (tur att man kan inrikta sig). Nu när jag läser vad jag skrev igen, låter det kanske lite fel. Ändrade lite på direkten.
Och ja, jag vill bli journalist. Men jag försöker också se vad jag vill om typ 10 år. Är för skoltrött för att "välja fel".
För övrigt, jisses så trevligt med en kommentar! Tack Chirre!






Japp, du har så rätt, man kan inte veta. Det är ju det som gör det hela så svårt. Och tack för ditt lycka till! :)