Dags att prova gå vidare

Idag är sista dagen jag äter en medicin jag ätit så länge som något mellan ett och två år.

Tänker jag på hur allt låg till för två år sedan, är nutiden rena himmelriket. Allt är så mycket bättre. Jag mår så mycket bättre. Om det är medicinens, tidens, min egen eller någon terapis förtjänst, det vet jag inte.

Men det faktum att det kan vara medicnen som hjälpt mig, gör det här till ett stort steg. Nu följer en tid av nervositet, till och med lite rädsla. Ska saker och ting förbli som de är, förbättras eller gå tillbaka till det sämre?

Jag vet inte. Men jag önskar mig ett liv utan piller, och tänker ge mig fan på att försöka! Funkar det inte, så har jag åtminstone varit stark nog att vågat prova.

Ibland måste man satsa.