I somras spenderade jag tillsammans med mina bästa vänner sju dagar på Malta. Sju dagar fyllda av festande och galna äventyr. Lite sol, bad, god mat och annat som hör semestern till, men mest fest. Festandet gällde även för resten av Malta. Vart vi än vände oss var det dans, drinkar och glada skratt.
Dock fanns det ett undantag, busschaufförerna. Du får leta länge om du vill hitta vresigare gubbar. Tänk dig att du väntat på bussen i olidlig hetta alldeles för länge. Utan vatten, såklart. När den väl kommer släpper chauffören in dina vänner och säger sedan att endast en ensam kille får kliva på till, då han är i sällskap med någon som redan är ombord. Att du också ingår i ett sällskap spelar ingen roll. Det här skriker den allt mer irriterade chauffören åt dig, givetvis efter att alla dina vänner redan betalat. Ditt sällskaps enda alternativ är att kliva av och vänta på nästa buss, de kan ju inte bara lämna dig på den där svettiga busshållplatsen alldeles ensam. Nästa buss kan komma alldeles strax, men lika väl om en timme eller två, ingen vet, och allra minst busschauffören. Allt detta utan att få pengarna tillbaka. Det här hände då oss, och inte bara en gång.
Men inte ens det fick våra goda humör att sjunka. Några timmar, en skranglig bussfärd vi äntligen kom med på, en dusch och kvällens första partylåt senare, och vi hade glömt allt om besvärliga busschaffisar.
Den stämningen, det humöret och förmågan att skratta bort allt tråkigt är i dessa mörka och trista novembertider väldigt eftersträvansvärda saker. Just därför bokade vi här om dagen en ny resa. Med det som morot klarar jag nu vilket höstrusk som helst!
Publicerad i Ålandstidningen 25/11/2011
Namn: Isa Hindersson
Bor:
Gör:
Kontakta mig: isahindersson@yahoo.se
Senaste inlägg
Isas arkiv
2011
- December 2011 (5)
- November 2011 (22)
- Oktober 2011 (14)
- September 2011 (19)
- Augusti 2011 (19)
- Juli 2011 (19)
- Juni 2011 (26)
- Maj 2011 (27)
- April 2011 (23)
- Mars 2011 (24)
- Februari 2011 (25)
- Januari 2011 (32)



