När det närmar sig nyår brukar det allt som oftast innebära diverse tillbakablickande och funderande över året som gått. Men nu är nyårsafton förbi och januari har tagit fart. Det börjar bli dags att titta framåt istället. Planera framtiden. För mig - och säkerligen för väldigt många andra - betyder det att börja fundera på sommarjobb. CV ska skrivas, intervjuer ska bokas in, samtal ska ringas och mitt i all stress och press så är man ändå bara en av många.
Mitt främsta problem är det där personliga brevet, eller vad det nu kallas. Förstår inte hur man berättar om sig själv på ett sätt som är ärligt, visar att man är intresserad, främjar ens chanser att få jobbet men ändå utan att låta som ett enda stort fjäsk. Bara fattar inte hur man kombinerar allt det där. Någon sa till mig allt handlar om att ljuga. Men om man inte KAN ljuga då? Om man blir skakig på rösten, får dåligt samvete och lider av ångest en vecka efter? Hur gör man då?
Som sökande verkar man även förväntas vara någon form av tankeläsare. Liksom, man vill ju inte storma in som ett yrväder när arbetsgivaren är stressad, upptagen och helst hade fått ett telefonsamtal eller mejl. Samtidigt vill man inte förstöra chanserna genom att ringa om arbetsgivaren helst hade träffats personligen. Hur vet man? Finns det något annat svar än att öva sig i tankeläsning?
Slutsats: har nu tre mindre enkla saker jag kan försöka lära mig. Ljuga, läsa tankar eller helt enkelt spola tiden framåt till juni då jag förhoppningsvis redan har ett jobb. Hur jag nu ska lyckas med något av det är bara ytterligare tre frågor med extra stora frågetecken.
Publicerad i Ålandstidningen 13/1/2012
