Vi befinner oss i december. Månaden då alla plötsligt går in i något himla mystillstånd. Det ska vara mystofflor, myskläder, familjemys, glöggmys och egentligen allt som kan relateras till mys.
När det inte är mys i omåttliga mängder som står på schemat så är det stress som gäller. Ni vet, man "måste" ju hitta julklappar till alla, storstäda huset, julpynta överallt, ha den finaste julbelsyningen i kvarteret, se till så att katten inte bränner upp svansen i något ljus och så vidare tills man verkar vara nära utbrändhet.
Sedan kommer vi till maten. Jag vet inte om det är möjligt att äta ihjäl sig, men ifall det är det så gissar jag på att just december är månaden med högst statistik. Alla dessa julbord kombinerat med en chokladbit här och en pepparkaka där. Och så måste man ju alltid trycka in lite extra fast man redan är proppmätt, annars kan ju någon gammal farmor eller mormor ta illa upp.
Och så kylan då. Torra händer, svidande läppar, snor och annat elände. Usch! Snö i all sin ära, det är väl vackert att titta på, men att stå och vänta på bussen i minusgrader varje morgon med förkylning som följd? Nej tack.
Nu ska ni inte missförstå mig. Jag gillar julen, allt det där har sin charm. Visst är mys, snö, ljus och pepparkakor fint. Bara inte riktigt lika fint som jag tycker att ett soligt och varmt Thailand är. Medan ni här hemma fryser och äter julbord kommer jag troligen att ligga och svettas på någon härlig strand. Med det sagt önskar jag er nu god jul, och så hörs vi igen om några veckor när jag är hemma!
Publicerad i Ålandstidningen 16/12/2011
Och nu är jag då alltså hemma igen.
