Saknar mitt liv

Idag har jag både varit till stallet och tittat på dansuppvisning. Men mest insett hur mycket jag saknar mitt liv.

Jag har nu i ett halvår haft en skadad höft. Sex tunga månder präglade av besvikelse, värk och sömnlöshet.

Ingen ridning eller dans, mitt livs två överlägset största ingredienser. Inga löpturer i skogen när jag behöver göra av med energi. Inget gym. Inga powerwalks för att rensa tankarna. Inga vilda och galet kul krognätter. Jag lever ett stillsamt, tillbakahållet och sorgset liv. Och det livet är inte mitt.

De saker jag älskar, och som gör mitt liv till just mitt, har tagits ifrån mig. Och varit frånvarande allt för länge.

Vissa dagar, kanske då jag har något kul jobb på gång eller solen lyser extra skönt, kan jag för stunden tränga bort det här och njuta av livet ändå. Men vissa gånger - som idag - är allt bara en enda bedrövelse.

Jag saknar mitt eget liv. Massor.