Uppgiven

Jag har utbrustit "nämen alltså nog var det väl HELLLVETE" helt okryddat säkert en hundra gånger idag. Då förstår ni som känner mig att jag är uppgiven, riktigt jävla uppgiven.

Var ute i ösregnet och promenerade. Tänkte "det är ju rätt skönt med regn, då kan man lipa hur mycket som helst och ingen vet om det är vattendroppar eller tårar". Det var då jag insåg att det är synd om mig idag.

Är nämligen så patetiskt förvirrad och ja, inte vet jag ledsen, men uppgiven, att jag inte ens orkar vara ironisk och tråkskämta om misären. Då är det illa. Som om det inte vore nog drunknade min ipod i regnet.

Suck och stön, kan den här dagen bara vara över snart?