Hallå Hallå hör ni mig? Ser ni mig?
Försöker ta kontakt via ett skruttigt wlan ombord på en färja nämligen.
Ser ni mig då lyckades jag, annars har jag suttit och plipprat och svurit tyst åt en MiniPc med mindervärdeskomplex i ungefär en timme för att komma till kritan med detta inlägg.
En unge skriker konstant uppbackad av sin ampra finska mamma som skriker minst lika mycket åt ungen... det skakar och brakar när den röda skroven åker igenom isen...
Alla förutsättningar för att blogga alltså!
Nu vill jag hem. Hem till Åland.
(måste ju bara inflika att jag under mitt liv träffat riktiga människor som tror, på allvar alltså att alla ålänningar bor i det gula huset nere i hamnen där det tidigare var ett café och sitter hemma hela dagarna och iakttar alla färjanlöpen genom vårt köksfönster. För det finns ju inget att göra på Åland, det ser man ju när man kikar ut genom hyttgluggen kl 03:30 med simmig blick och en andedräkt som skulle få hin håle att rygga undan och pelargoner att vissna)
Jag är ingen kryssare, att åka båt är verkligen inte roligt, vad gör man ombord? Åker hiss? Sortera musli? Nej jag är ledsen, internhumor fungerar inte offentligt. (hör några spridda fniss och ler inombord att ni VISST läser min blogg fast ni aldrig skulle erkänna det)
Åka färja är ett nödvändigt ont att ta sig från punkt A - B och en rask promenad över isen känns inte speciellt lockande, bit ihop bit ihop.
Jag satt idag länge och väl på terminalen och funderade över följande saker:
VARFÖR:
1. Har de bidéduschar på allmänna toaletter? Menar de verkligen att man ska...?
Nog om personlig hygien i offentliga mijöer.
2. Varför går alltid de som går långsammast ombord först?
3. Varför åker folk på kryssning?
4. Varför vill inte datorn publicera detta svammel? Jag testar igen. Och igen. Och igen. Och igen...
Du har ju läst blogginlägget alltså lyckades jag nå ut trots alla naturlagar emot mig som pack-is, överförfriskade resenärer,nordeuropas snabbaste wlan, världens minsta PC som hamnat i trotsåldern...
Rese Jessy - omvärlden 1-0
