Vet ni vad, nu är sommaren på väg snart! Här kommer en spotify låtlista för er att dansa till när ni mumsar i er munkar och sippar på mjöd. Jag har inte gjort några nya musikfynd under den senaste tiden, utan mest bara lyssnat på gamla favoritlåtar. Hoppas ni gillar dem. 

Kram och glad valborg! 

Klicka på: Valborg

Det har blivit en hel del exprimenterande med surdeg den senaste tiden. Här ser du resultatet: knäckebröd och två sorters formbröd.

Det här är gjort på råg.

Det här är gjort på vete. ( Hihi! visst ser den nästan ut som en sockerkaka) Jag har börjat göra mönster på mina bröd nu. Tycker att det blir lite roligare så...;)

Mest nöjd är jag över knäckebrödet. Jag hade fått för mig att baka knäckebröd skulle vara rätt så svårt, men det visade sig faktiskt vara ganska enkelt. 

Här är receptet: 

50 gram rågsurdegsgrund
50 gram vetesurdegsgrund
5 gram jäst
2 dl kallt vatten
150 gram rågmjöl
275 gram vetemjöl
1 tsk flingsalt
lätt stött anis, fänkål, eller kummin efter smak (alternativt mer flingsalt)

Gör så här: 

1. Blanda surdegarna med vatten och jäst. Arbeta sedan ned mjölet med degkrokar i några minuter. Låt degen vila i 10-15 minuter, och tillsätt sedan saltet samt arbeta degen ytterligare någon minut. Täck bunken med plastfolie, och ställ den i kylskåpet. Låt jäsa över dagen eller natten.

2. Sätt ugnen på 200 grader varmluft. Dela degen i åtta delar. Knåda varje degbit och tillsät mer mjöl. Kavla ut, och mjöla kontinuerligt över och under degbiten. Vänd den flera gånger medan du kavlar. För över kakan till en plåt klädd med bakplåtspapper. Strö över valfri krydda. Kavla sedan ett mjukt par gånger med kruskavel, eller picka kakan med en gaffel.
Grädda tills kakorna blivit vackert gyllenbruna.

 

Kan det inte bli vår på riktigt snart, varmare än ett par grader

så att jag kan springa omkring barbent i mitt nya vintagefynd från Stadsmissionen i Stockholm. 

utan svarta tjocka strumpor...

Som ni alla kanske vet, äger jag knappt några byxor. Det brukar aldrig locka mig att ta på mig ett par.

Men Brigittes byxor är ett undantag. Så här går jag gärna klädd i sommar...;) Fina, eller hur?

Nu har jag träffat lilla Matilda. Den nyaste medlemmen i vårt kompisgäng. Känt babydoften. Låtit de små fingrarna kramat om mitt finger. Föreställt mig hur hennes liv kommer se ut när hon blir stor. Funderat på vem hon kommer att bli. Vem hon är. 

Alltid när jag för första gången möter små fina människor tänker jag på allt jag skulle vilja berätta för dem om livet. Inte för att jag vet sanningen, utan för att erfarenhet alltid är bra att ha med sig. Vare sig den är god eller dålig.

Så här kommer några råd till alla nyfödda där ute:

1. Ta inte några beslut i livet baserat på vad du tror att ska göra andra glada. Du blir inte glad och inte dem heller. 

2. Skapa en känsla av en familj var du än är.

3. Sluta när du är klar. Ibland kan det viktigaste i livet vara att släppa taget. Inte att krampaktigt hålla dig kvar. 

4. Du behöver inte låtsas att du kan någonting som du inte kan. 

5. Vissa ämnen passar bättre i en annan konversation. 

6. En kvinna kan styra ett land, inte bara vara en prinsessa. 

7. Tillåt dig själv att bli smutsig ibland! De mest njutningsbara sakerna i livet blir man smutsig av så som trädgårdsarbete, bakning, måla, campa och föda barn. 

8. Så länge som du inte spelar ett spel är det ingen vits att räkna poäng. 

9. Om du funderar på om någon älskar dig eller inte. Ignorera helt enkelt vad de säger och se på vad de gör. 

10. Bo ensam ett tag. Jag tror inte det är bra att gå ifrån att vara någons dotter till någons fru till någons mamma innan du är någon med dig själv. När du bor ensam får du upptäcka vem du är utan att någon tittar på. 

11. Det är sant att vissa saker är värda att kämpa för. 

12. Om du ber om ursäkt, se till att du vet vad du ber om ursäkt för. 

13. Ibland känner man sig ensam. Det gör alla. 

14. Många gånger vill människor bara att du ska lyssna. 

15. Lär dig att älska matlagning om du kan. Det är en av livets mest användabara njutningar. 

 

Nu när körsbärsträden blommar i Tokyo tänker jag tillbaka på min resa dit i januari. Det är få resor som har berört mig lika starkt. Minnesbilder ploppar upp lite nu och då i mitt huvud.Och får mig att le.

Här är några av de bilder som fastnade både i mitt huvud och min kamera (för er som inte sett dem förut): 

Havet av genomskinliga paraplyn. Liksom i filmen Blade runner. Liksom i framtiden. 

 

Stjärnhimlen, skapad av stadens ljus. 

Människornas mode. Och mod. 

 Ensamheten mitt i allt.

Sushin, sushin, sushin! Hmmm...

Den japanska familjen som öppnade upp sitt hem för mig. 

Reklamskyltarna, skyskraporna, pulsen. Som i ”Lost in translation”. Som i lekfullhet och äventyr. 

Tågen som fick en att tappa andan. På flera vis. 

Tystheten. 

Ja, åh, vad jag älskade allt! 

Hihi! Till och med alla knasiga poser...;)

I December 2008 kom den franska rockgruppen Têtes Raides ut med en ny efterlängtad skiva. Ett av spåren var närmare 20 minuter långt. Det var en tolkning till musik av Stig Dagermans ”Vårt behov av tröst är omättligt”. De franska kritikerna var helt tagna och tyckte texten fångade en stämning i vår tid. Trots att mer 56 år passerat sen den publicerades första gången i Husmodern 1952.

Det är ett par franska soffsurfare som tipsat mig om rockgruppen Tëtes Raides och nu är jag helt fast och väldigt sugen på att läsa någonting av Dagerman.

Här är låten eller novell-uppläsningen eller vad man ska kalla det : 

 

Extra roliga är att det franska soffsurfar-paret blev kära i varandra på bandets hemsida. De träffades i ett av formumen och har nu gått på åtminstone 15 konserter tillsammans. När de berättade för mig om musiken lyste det i deras ögon.

Nä, nu snöar det igen. Kämpar på mot tröttheten. 

Det är så mycket nu. Veckorna går så fort. 

Vad ni inte ser. Är att ibland skriver jag FANFANFANFANFANFAN. Hårt med blyerts och suddar med dåligt suddigum. Så det blir svart, och hela datorn blir skrynklig. Fan för att vara vuxen ibland. Jag gillar att bli vuxen. Också. Men ni vet hur det kan vara. Livets berg-och dalbana. Trassligt och bara fulsvårt. Sen nästa stund är det lätt och fint igen.

Vad jag skulle vilja är att kunna ligga och säcka i min säng. Någon gång då och då. Vara skönt bakis och en dålig människa. Stirra i taket. Skriva på MITT. 

Men det hinns inte med. Visst får jag ner några ord ibland. Lösryckt. Men jag har ingen tid att förstå vad det är.
Så jag dansar lite till The Smiths, Mano Chao och och bakar surdegsbröd, så att tröjan luktar gott hela kvällen. Och håret. Ringer fina människor. 

Tar på mig joggingskorna och springer i mörkret. När alla andra sover. Stora tv-apparater i varje fönster. Och bilar på trottoaren.

Jag vill bli stark.

 

Människor som är rädda kan inte ge på ett genuint sätt. De är fyllda med en djup känsla av brist i världen, som om det inte fanns tillräckligt; inte tillräckligt med kärlek, inte tillräckligt med pengar, inte tillräckligt med uppmärksamhet, inte tillräckligt med uppskattning- helt enkelt inte tillräckligt.

Häromdagen damp denna tidning ner i brevlådan. Jag blev så glad. Det är en tjock amerikansk tidskrift som visar hur man göra alla vackra frisyrer från förr.

 

Nu är det dags att snurra till håret lite. 

Häromdagen åkte jag och mina systrar till vår kusin Robbes hus i Gottby. Där väntade även hans syster, kusin Dessan, och hennes familj.

Vi fem kusiner: Reneé, Åsa, Robbe, Dessan och jag växte upp som små i samma hus med bara några dörrar emellan. I dag syns vi allt för sälllan.

Hemma hos Robbe och Erika finns den vackraste verandan

och ett litet mysigt lusthus som är perfekt när solen lyser, men vinden fortfarande drar lite småkallt.

Robbes yngsta dotter, mitt coola gudbarn Elsa, frös lite grann när hon sprang ut för att ge mig en kram, men oj vad den värmde. 

Mina kusiner har lärt mig mycket. Nu lär deras barn varandra. Ibland blir det lite sura miner. 

Andra gånger bara skratt. 

I lekrummet var det full fart. Vi fem kusiner har nämligen utökats till nitton.

 Mest populär var gungan i Annies, Elsas storasysters rum. 

Kön bara växte och växte.

Så Annie tog det lugnt.

och min fina gudotter Sofia, Dessans yngsta, fann sig en egen gunga: Pappa Jonas fot. 

Med lite fantasi kommer man högre

högre

och högre...

 

1. Att min kropp bestämde sig att klara av att jogga fem kilometer. Som om vi är kompisar nu.

2. Middagen jag mumsade i mig i baksätet på Lisas och Anders gamla volvo.(Ooop! Där blev det fel. De har förstås ingen gammal Volvo, utan en Saab. Förlåt vackra Saab.)

3. Stunden jag satt på trappan i solen, i tygskor och läderjacka. Utan att frysa.

4. Mitt beslut att inte städa. 

5. Sovmorgonen som varade hela dagen. 

En irriterande sak som jag stör mig på är att tjejer som gör, så kallade, "typiskt manliga" saker anses vara coolare än tjejer som gör "typiskt kvinnliga" saker.

Som när en kvinna  prickskjuter med en pistol och man höra folk säga: "Wow, vilken tjej! Henne är det stake i". 

Eller när en kvinna kör sin egen båt och man får höra: "Det där är en rejäl tjej det!".

Det blir så tydligt då att allt som anses vara "manligt" värdesätts högre än allt som anses vara "kvinnligt".

 Foto: Annabel Mehran

 

 

Så. Det blev äntligen fredagseftermiddag. Och efter webkursen, som några av oss gått i veckan, begav vi oss till Indigo för sushi och öl. Det var nämligen dags för journalistpuben, som hålls sista fredagen varje månad.

 

Där blev det mycket roligt prat och vin. När jag kom på att plocka fram kameran var inte så många av oss kvar. Men här är Tone och Anna mitt uppe i en diskussion om det engelska språket. 

Frippe och Lisa pratar kameror.

Bertil var lite skeptisk till Slemmern tippningen. 

Annika är inne på växthus i miniatyr.

Jag minns inte vad jag och Malin pratade om, men roligt hade vi.

Jacob dök upp och försvann, dök upp och försvann flera gånger under kvällen. Vi blev lika glada varje gång han kom tillbaks.

När jag är alldeles för trött för att laga mat, men ändå vill njuta av någonting gott. Då går jag till affären och handlar små saker jag är sugen på. Kanske några oliver fyllda med fetaost, parmaskinka, en avocado, några kryddiga köttbullar, en burk sardiner, lite körsbärstomater och en god ostbit. Sedan lägger jag upp allt på små fat, letar upp Mano Chao på spotify och låtsas att jag sitter på en tapasbar i Spanien.

 Muy rico!!!;)

 

I dag tänkte jag tipsa om min kompis Jannes fina fotoblogg. Det finns en sådan skön stämning i hans bilder. Den här tog han av mig i smyg på bagarstugan. Mitt i en rörelse.

http://www.fotodagboken.nu/blog/janne  Måste kollas!

 

Suck! Nu är jag riktigt less på att bara jobba och inte hinna med någonting annat. Jag vill ju sitta på balkongen och få fräknar. Se "Droppar från rymden", som jag hade biljetter till. Kanske jogga.

Men hur jag än har vänt och vridit på mina ord i dag har det inte riktigt känts bra. Har känt mig jagad. Vill bara avsluta.

Jag känner igen mina beteenden och blir så trött. Ekorrhjulet. Fast.

Ändå är jag glad.

På grund av de goda, fina, generösa människorna som dyker upp i det här jobbet ibland.

När jag tänker. Där. Bakom det kortklippta, gråa håret, det bleka, allvarsamma, rynkiga ansiktet, gömmer sig en drömmare som jag.
Och så känns det som att man är släkt på något vis när man tackar för intervjun och säger hej då. 

Fotograf okänd

I går samlades vi hemma hos Anna för bokklubb. Ett mycket behövlig paus efter en stressig dag. ( Bilden: Pernilla, Åsa och Johanna)

Vi åt god mat och drack vin och pratade om Tawni O'Dells bok ”Kära Syster”. ( Bild: Sandra, Lotta och Anna)

Den utspelar den sig i Pennsylvanias gruvdistrikt, dit den fyrtioåriga Shae-Lynn  återvänt och försörjer sig som taxichaufför. I många år har hon trott att hennes syster Shannon varit död, men när det dyker upp inte mindre än två främlingar som letar efter Shannon, börjar Shae-Lynn våga hoppas på att systern faktiskt är i livet.

O'Dell skriver om hemskheter som fattigdom, gruvolyckor, barnmisshandel,  men det är ändå en feel-good bok. Alla gillade boken och tyckeden var underhållande, även om minnet av den kanske inte sitter kvar så länge.

Vårt gemensamma betyg  blev 4 av 5.

Anna hade lagat mumsig mat. 

Lotta

Åsa

Sandra med kvällens minsting.

Johanna. (Det är bara Lina och jag av klubbmedlemmarna som inte syns på bild, så sammanlagt är vi åtta personer)

Efter middagen fick vi nästa bok som Pernilla valt: ”Skynda att älska” av Alex Shulman. Jag har hört mycket om den så det ska bli kul att börja läsa. I slutet av maj ska vi ses hos Pernilla och diskutera den. 

God morgon!

Här kommer receptet som jag lovade för ett tag sedan på goda frukostfrallor av surdeg. 

Du gör degen på kvällen, låter den jäsa i kylskåpet under natten och bakar av bröden medan du vaknar. Ett jättepraktiskt recept om du har frukostgäster och vill bjuda dem på nybakat bröd, utan att behöva gå upp i ottan när du äntligen har sovmorgon. 

Dag 1, tidig kväll 

 0,5 dl vetesurdegsgrund

2,5 dl vatten

3 g jäst

6 dl vetemjöl special 

1 tsk salt

1 msk hela linfrön

2 msk solroskärnor

Rör i ihop allt utom salt för hand i en bunke. Låt vila i 30 minuter. Tillsätt salt och blanda någon minut. Täck med plast och låt jäsa i cirka en timme. Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord och dela den i sex bitar. Gör bitarna till runda semlor och lägg dem på bakplåtspapper på en bricka och ställ in i kylen. 

Dag 2, morgon

Ta fram bullarna ur kylskåpet och sätt ugnen på 275 grader med en plåt i mitten och en oöm plåt på nedersta hyllan. Låt ugnen bli riktigt varm. Pensla eller spreja lite vatten och strö på lite solroskärnor och linfrön. Sätt in bröden i ugnen och lägg några isbitar på den nedre plåten. Sänk värmen till 250 grader och grädda i 15-20 minuter eller tills de fått fin färg. 

Receptet kommer från Martin Johanssons bok ”Surdegsbröd”.

I kväll ska jag äta middag och prata om Tawni O'Dells bok ”Kära Syster” tillsammans med mina bokklubbsvänner. Åh hurra!

Mitt prickiga vintagefynd från Oslo åkte på igen. Det är en ny favorit tror jag minsann. 

Dieter från Belgien soffsurfade hos mig en natt och lagade traditionell belgisk mat i mitt kök.

Några dagar senare kom soffsurfarna Pauline och Remi på besök. Och med sig hade de karameller från Nantes och bra fransk musik. Vi pratade länge över en kopp te. Nu har de rest vidare till Stockholm för att fortsätta sitt äventyr runt om i Norden.

Jag är så förtjust i gamla veckotidningar. En glimt från förr. Roliga artiklar med ett annat språk. Bilder från människoliv, drömmar, framtidsplaner. Då.

 

Just nu sitter jag och bläddrar i gamla ryska veckotidningar från 1968 och 1970. Alla är köpta i en liten antikaffär i st Petersburg. En fin person  gav dem som present åt mig. 

Det tilltalar mig mer. På något underligt sätt. Den tidens formspråk.  

Det är en fridfull och lite komisk scen. I ett litet hus i västra Estland försöker en gumma överlista en spyfluga. Den är dum och elak, tänker hon med flugsmällan i högsta hugg. Den försöker trötta ut henne så att den obehindrat kan ta sig in i köket och lägga sina ägg i köttet.

Men när hon råkar kasta en blick ut genom det flugprickiga fönstret får hon syn på ett bylte som ligger under björkarna på den regnvåta gårdsplanen. Det är en människa.

Så enkelt men ändå storslaget och skickligt inleder Sofi Oksanen sin roman ”Utrensning”. Det där byltet i trädgården kommer att visa sig vara gummans förflutna, om inte rentav en hel nations mörka minnen och plågade nu.

Böcker som vinner olika slags priser brukar inte alltid vara de bästa. Men den här romanen tycker jag är värd alla priser den kan få. 

Fastän jag var trött och svag i helgen, låg jag och läste den sida för sida. Kunde inte sluta. Fast i historien. Fångad i det fascinerade språket. Berättelsen är hemsk. Ändå blev jag glad av att läsa den. Glad över att någon kan skriva så bra! 

I helgen sträckläste jag flera böcker. Först ut var etikforskaren och debattören Ann Herberleins bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. Titeln beskriver exakt vad det handlar om. Boken handlar om hur det är att leva med en manodepressiv sjukdom och det är ett hjärtslitande dokument. 

Boken är självbiografisk och Ann Herberlein vill skriver någonstanns i boken att hon vill berätta om sitt liv för att visa att det finns människor som har det på det här sättet och dessutom visa hur lite reell hjälp de egentligen kan få. I bästa fall, menar hon, finns det ett sjukhus som tar emot människor med den här sjukdomen och hindrar dem från att ta sina liv. Men det finns inga terapier och inga mediciner som egentligen hjälper.

 

Denna mörkt förtätade bok har Ann Heberlein delvis skrivit under en djup depressiv fas av sitt liv, något som är en helt otrolig prestation eftersom depressionen oftast gör människor helt passiva. Jag minns att jag hört henne prata i någon debatt i radion vid den tidpunkten. Hon lät så glad och engagerad. Men förmodligen brottades hon även då med alla mörka tankar.

Är du intresserad av psykologi och filosofiska tankar kring livet, läs den! Boken är lättläst och det hon gör, säger och skriver om engagerar mycket. Väcker ännu fler tankar! 

 

 

 

Som jag nämnde häromdan, såg jag och Carro filmen ”Crazy heart” i förra veckan. Huvudpersonen, den alkoliserade countrysångaren Bad Blake (Jeff Bridges) är olycklig, men det behöver inte nödvändigtvis vara alkolismen som gör honom olycklig. Blake har inte skrivit några låtar under en lång tid och det verkar som han har skrivkramp eller så är det någonting annat som hindrar honom att få fram orden...

Filmen flyter sakta från stund till stund och lämnar en i en slags meditativ känsla kring åldrande, kärlek och musik. 

Bäst av allt är soundtracket i filmen. Läs den här texten: 

Your heart's on the loose
You rolled them seven's with nothing lose
And this ain't no place for the weary kind

You called all your shots
Shooting 8 ball at the corner truck stop
Somehow this don't feel like home anymore

And this ain't no place for the weary kind
And this ain't no place to lose your mind
And this ain't no place to fall behind
Pick up your crazy heart and give it one more try

Your body aches
Playing your guitar and sweating out the hate
The days and the nights all feel the same

Whiskey has been a thorn in your side
and it doesn't forget
the highway that calls for your heart inside

And this ain't no place for the weary kind
And this ain't no place to lose your mind
And this ain't no place to fall behind
Pick up your crazy heart and give it one more try

Your lovers won't kiss
It's too damn far from your fingertips
You are the man that ruined her world

Your heart's on the loose
You rolled them seven's with nothing lose
And this ain't no place for the weary kind

Och lyssna sen på det här: 

Visst är det helt underbart?

Förra måndagen njöt jag av min sista dag i Oslo och det var dags för projekt:Lanttukukko

Heidi gick nämligen upp tidigt för att börja förbereda den traditionella karelska rätten Lanttukukko, som hennes mamma brukade laga till henne som liten. Lanttukukko är som en stor pirog av råg med fisk eller kött och kålrot inuti. 

Jag hittade Heidi i köket där hon var i full gång med förberedelserna. 

Tillagningen går ut på att man först gör en bröd deg av råg som man fyller med fisk och kålrot. Sedan lägger man in det på hög temperatur i ugnen i cirka en halvtimme. 

Sen tar man ut den och smörjer den med smör och sedan in i ugnen igen. Den här gången på lite lägre temperatur cirka 200 grader. 

Efter en halvtimme är det dags att ta ut den igen för att smörjas. Sedan in i ugnen i cirka 175 grader. Där får den sedan stå och gräddas i 3-4 timmar. Ungefär en gång i timmen behöver den smörjas med lite smör.

Eftersom Lanttukukkon tog sin tid gick jag och Heidi ut en sväng. Delikatessaffären ”Gutta på Haugen” är en dröm för alla matintresserade. Min fina vän Lise som jag bodde med i Sydney bor alldeles i närheten. Så jag har varit hit många gånger. Och varje gång jag går in där vill jag öppna en lite ostbutik någostanns i södra Frankrike eller varför inte ett bageri..;)

Det var vår i luften och jag och Heidi promenerade med lätta steg. 

Och så gick vi och fikade 

Kaffe Americano, gul påsk-macaron och kaka. 

Jag kände mig sååå avslappnad och glad! 

Efter långa sköna samtal var det dags att gå hem och ta Lanttukukkon ur ugnen. Heidi packade in den i bakplåtspapper, folie och handdukar. Så fick den sedan stå och vila i en timme. 

Och sedan var den klar! Weee!

Vi åt den med lite smör 

och med broccoli och salta gurkor. Mums, vad gott! Smaken av kålrot påminde mig om jul och rågbrödet utgjorde en fin kontrast till fisken, som hade mycket smak trots att inga kryddor använts. 

Som pricket över i:et åt vi sedan memma till efterrätt. 

När kvällen kom flög jag tillbaka till Stockholm. Sedan färja följande morgon över ett isigt Åland hav. Så var det med min påsk! Alldeles alldeles underbar! 

 

I söndags hade jag ännu en skön och lugn dag i Oslo.

Överallt på stan satt folk och fikade i solskenet

Jag och Heidi pratade och pratade...

och sneglade in genom fönstrena på den här fina olivbutiken som har de mest underbara olivoljor i vackra flaskor. 

Hej!

Vi promenerade en hel del och smidde roliga framtidsplaner. 

Sedan blev det Elle och lördagsgodis hemma i Heidis mjuka soffa. I flera timmar. 

När solen gick ner var det dags för en värmande brasa. 

Finns det något lyxigare än att ha en öppen spis hemma hos sig? Eftersom det var påskdagen ville vi fira med en lyxig påskmiddag.

Så det blev lammstek

och päron med chevré i ugn till förrättt. Och gott vin förstås. 

Jag glömde bort allt vad jobb och vardag heter

och slocknade mätt och nöjd framför några avsnitt av Sex and The City. 

Heidi har nyligen flyttat till en ny lägenhet i Olso. Den ligger centralt nära mysiga kaféer och fina parker och den är alldeles alldeles uuunderbar!

Titta så fint hon har det!

 

 

 Det var så härligt att bara hänga hos henne och känna mig som hemma. I Oslo...;) När Heidi sedan kom hem åt vi mumsiga tapas, drack vin och begav oss ut i den norska partynatten! Åh, vad vi hade kul! 

I lördags började mitt påskfirande i Oslo med en härlig dag med mig själv.

Jag bara strövade omkring i mina nya röda skor och tittade på folk och platser. 

Först gick jag raka vägen fram mot 

mitt favoritområde i Oslo, Grüneløkka, där små mysiga kaféer trängs med secondhand-butiker och gallerier.

På det här fina franska kaféet åt jag en god lunch 

 innan jag strosade vidare förbi gamla och nya hus om vartannat. 

Birkenlund

 

Små gator 

och kyrkor 

Efter ett tag kikade solen fram och även glada människor

På den här lilla vintage-butiken i Grünerløkka har jag gjort flera fynd och så blev det även denna gång. 

(Jag ska visa för er snart)

Secondhand-butikerna i det här området är lite dyrare än i Stockholm, men sortimentet är suveränt bra. 

De har väldigt coola kläder 

Efter mycket spring i provhytter slog jag mig ner inne på detta kafé

som var påskmysigt 

Och avslappnat. 

Där satt jag sedan i flera timmar och bara läste, drack kaffe och tog det lugnt. Så skönt med lite semester!

När jag landade på morgonen kändes det som vinter i Oslo, men bara några timmar senare kändes det som vår. 

Massvis med cyklar 

Och solsken. 

När klockan närmade sig sex var jag trött i benen och började promenera mot Heidi, som skulle komma tillbaka från Finland lite senare på kvällen.

Det här är hennes gata. 

Och det här är hennes port. Jag hade fått hennes nycklar på förhand och fick smyga in. 

I Stockholm på Långfredagen var det vår i luften.

Jag träffade finaste Carro och vi tog en lång promenad över till Hornstull från Lilla Essingen. 

Vid Hornstull strand ligger det här fina kafeet där de här fina gamla tidningar på väggarna. Det kändes som att vara hemma hos mig. Vi åt, drack kaffe och myste. 

Innan vi promenerade vidare längst Hornsgatan mot slussen.

Längst vägen blommade påsken

och framme vid Mariatorget knastrade gruset så skönt. 

I en barnvagn låg två små påskkärringar och sov. (Kolla in kinderna och fräknarna)

Det var som hela stockholm hade vaknat till liv efter den långa vintern och överallt på uteserveringarna syntes bleka vinteransikten som spanade upp mot solen i beundran. 

Utanför hotell Rival

På Medborgarplatsen

bredvid det färgglada påskriset.

 

Vid Nytorget. 

Så vi gjorde likadant. Kröp in i filtar, beställde in varm kaffe och njöt av varenda sekund av solljus. Åh, vad det var härligt!

 Därefter tog vi tunnelbanan till Stureplan för att se filmen Crazy Heart, som var helt underbar. Ni vet, det var den som Jeff Bridges fick en Oscar för i år som bästa manliga skådespelare och han var verkligen värd den. Jag håller med Carro: "Hela filmen är som en underbar melankolisk coutrylåt. Så äkta! Så känslosam".

Glada och berörda tog vi sedan tunnelbanan tillbaka till Söder och åt en smarrig middag på Berlin vid Nytorget. Mums, vad gott det var med vin och prat. 

 Följande morgon smög jag sedan i väg tidigt från Carros lägenhet och tog bussen in till stan för att hinna med flyget till Oslo. Det var alldeles tyst och stilla ute då och så vackert. Den här bilden tog jag från busshållsplatsen där jag stod och väntade. 

I lördags gav jag mig ut till havs för att åka på väg på äventyr till Norge via Sverige.

Malva var också ombord. 

Tillsammans med sina brorsor Melker 

och Olle. 

Och deras faster Annette.  

och kusin Marius och Marco.

Bägge familjer Rumanders skulle nämligen på hotellnatt till Stockholm och till Junibacken. 

Tillsammans med mormor/farmor Marianne, som var så snäll och skjutsade in mig till Stockholm. 

Syster yster Åsa var ju med också så klart. Och Stefan, fastän han inte här fastnade på bild. 

Malva och Marius tror jag hade roligast ombord. 

 

Påsken i Oslo är solig på alla möjliga vis...;) Hoppas ni också njuter och har det skönt!

 Nu åker jag till Oslo i några dagar och firar påsk med finaste Heidi. Hoppas ni alla njuter lika mycket av ledigheten som jag.

OM inte före så syns vi igen på tisdag! 

Ps! Så här såg det ut förra gången jag var där:

 

 

En väsk för din Mac som ser ut som böcker

Roliga kockpennor 

Praktisk ficka. 

I går bjöd Lina in till födelsedagskalas och ett dukat och fint bord.

Jag tog med mig en liten inspirationspresent

Och min Boeuf à la Bourguinonne, som jag skrev om i förra inlägget. Den blev födelsedagsmiddagen.

Lina såg nöjd ut i sin nya fina frisyr

Wedde, som i vilken minut som helst ska bli mamma, var där 

Och hennes sambo, den blivande pappan Dan Johan.

Dessi och Mats, hemma på påskledigt från Lindköping.

Min svåger Stefan

Syster Åsa

Janne, som fotar så fint

 

Melker och Olle, som börjar lära sig gå.

Och Tilde och Malva

 Det var barn som sprang runt. Snubblade. Kompisar och roliga diskussioner. Fransk körsärstårta med grädde och vit och mörk choklad på.

Varmt och kvarglömda saker. Så mysig!

 

 

 

Filmen Julia & Julie innehåller två sanna historier. Den ena handlar om legenden Julia Child, den amerikanska kocken som bodde i Frankrike och sedan lärde ut och förtydligade den franska kokkonsten till hela det amerikanska folket i den legendariska kokboken ”Mastering the Art of French Cooking”.

Den andra sanna historien handlar om Julie Powell som en dag bestämde sig för att göra alla Julia Childs 524 recept på 365 dagar och samtidigt blogga om det. Bloggen fick snabbt många läsare och hennes olika inlägg blev sedan en bok. Meryl Streep spelar Julia Child och Amy Adams spelar Julie Powell.

Jag såg filmen i flyget på väg hem från Tokyo i januri. Jag vet inte om det var på grund av att jag var så trött eller om filmen är bra, men oavsett så fick jag en mysig känsla i hela kroppen efteråt. Perfekt film för alla som älskar att äta eller laga mat. 

Här kan du kolla in trailern: 

 

Inspirerad av filmen bestämde jag mig för att i går prova på ett recept av Julia Child, nämligen Boeuf à la Bourguinonne. Receptet hittade jag på Öhmans mat & vin blogg. Utmaningen var jätterolig.

 

Boeuf à la Bourguinonne

För 6 personer
Förvärm ugnen till 225°
En eldfast gryta, ca 8 cm djup och 25 cm vid ( Jag valde en keramikgryta som jag fått av Marianne)

2 hg lättrimmat eller färskt fläsk
1 msk olivolja eller matolja
1 1/2 kg magert grytkött
1  morot
1  lök
1 tsk salt
1/4 tsk peppar
30 g mjöl
1 flaska fylligt, ungt rödvin
4 1/2-7 dl mörk oxbuljong
1 msk tomatpuré
2 vitlöksklyftor
1/2 tsk timjan
1 lagerblad
18-24 smålökar
450 g champinjoner
Persiljekvistar

1. Skär fläsket i 1/2 cm tjocka och 4 cm långa strimlor. Stek dem i matolja över måttlig värme tills lätt brynta. Ta upp och lägg åt sidan.
Skär skär grytköttet i 5-centimeterstärningar. Torka köttet noga på hushållspapper. Stek några få bitar i taget i den heta oljan och fläskfettet, tills köttbitarna är  brynta på alla sidor. Ta upp och lägg åt sidan.

2. Skiva en morot och en gul lök och bryn i samma fett. Ta upp och lägg åt sidan. Häll därefter bort fettet.
Lägg tillbaka fläsk och kött i grytan, salta (1tsk) och peppra (1/4 tsk) och skaka om bitarna. Pudra över mjöl (30 g) så att köttet täcks med ett tunt lager mjöl. Sätt in grytan utan lock i ugnen och låt stå i 4 minuter. Skaka om och låt stå 4 minuter till. Under tiden bryns mjölet och köttbitarna får en tunn stekskorpa. Ta ut grytan och sänk värmen till knappt 175°.

3. Lägg i morötter och lök samt rör i rödvinet och så mycket buljong att köttet nätt och jämt täcks. Sätt till tomatpurén, krossade vitlöksklyftor, timjan och 1 sönderbrutet lagerblad. Sjud upp, lägg lock på grytan och sätt in i ugnen. Reglera värmen, så att grytan sjuder sakta och låt den stå i 3-4 timmar.

4. Smålökarna bryns hela i smör tills de får fin färg. Tillsätt mörk buljong och/eller vin (rött, vitt eller sherry), persiljekvistar, ett lagerblad, timjan, salt och peppar och låt sjuda under lock till lökarna är mjuka.
5. Champinjonerna klyftas och steks på medelhög till hög värme i torr panna tills de börjar kvida och knäppa. Tillsätt sedan smör och stek tills gyllenbruna.
6. När köttet är mört skiljer man av såsen med en sil. Skölj ut grytan och lägg tillbaka kött och bacon i den. Fördela löken och champinjonerna över köttet.
7. Sjud såsen en stund tills det återstår cirka 6 dl som är så tjock att den täcker en sked tunt. Om såsen är för tunn, kokar man snabbt ihop den. Om den är för tjock kan man späda med några skedar buljong. Häll såsen över kött och grönsaker.

Om grytan skall serveras genast: Lägg på lock, sjud upp det hela och låt det sjuda några minuter. Rör försiktigt då och då från botten. Servera ur grytan eller lägg upp köttet på ett fat omgivet av potatis, nudlar eller ris. Dekorera med persiljekvistar.
Om rätten skall serveras senare: Lägg på locket när grytan kallnat och ställ den i kylen. Sjud upp den igen ungefär 15-20 minuter innan maten skall serveras och låt den sjuda sakta i ca 10 minuter. Ös sås över köttet då och då.